Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glareau, H. - Glasharmonika - Glinka, M. von - Glissando - Glissicato - Gloria - Gluck, Christoph Willibald, Ritter von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvars ändamål gick ut på att bevisa,
det de s. k. kyrkotonernas antal var
12, icke 8, såsom det till hans tid i
skolorna antogs. Till de äldre 8
kyrkotonerna lades således 4 nyare, nämligen
tonföljden från a, med sin plagaliska
följd från underdominanten e, och
tonföljden c med sin plagaliska följd från
g. Åt dessa samtlige 12 tonarter gaf
G. Grekiska namn. l:sta kyrkotonen
med sin följd från D, kallade han
Dorisk; 3:dje (E) Phrygisk; 5:te (F)
Lydisk; 7:de (G) Mixolydisk; 9:de
(A) Aeolisk; 11:te (C) Jonisk. De
plagaliska kyrkotonerna togo namn
efter sina motsvarande authentiska
tonarter sålunda; att till deras namn
fogades Grekiska prepositionen hypo, som
betyder: under (här: quarten under).
Doriska tonens plagaliska scala hette
följakteligen Hypodorisk o. s. v. Jfr.
Kyrkotoner.
Glasharmonika, eller Harmonika.
Ett af Irländaren Puckeridge
uppfunnet, och af Benjamin Franklin
förbättradt, musikinstrument, bestående af ett
antal skålar af kristall eller glas,
gradvis tilltagande i storlek efter
tonförhållanderna, försedda med hål i
medelpunkten af sin periferi, samt
uppträdde på en, för alla skålarna
gemensam, horizontelt liggande jernaxel; de
större skålarna omslutande de mindre,
så att de ej vidröra hvarandra.
Genom ett, med foten i rörelse satt,
svänghjul, bringade i rotation, gifva de,
vidrörda af fuktade fingrar, en smältande,
egendomligt mild ton. De glas som
återge halftonerna, äro dels hvita, dels
försedda med en guldrand; de som
återge heltonerna äro oftast olika
färgade. Tonomfånget vanligtvis 2 à 3
octaver.
Glinka, M. von. Tonsättare, pianist,
kejserlig Rysk hofkapellmästare och
operadirektör; f. nära Smolensk 1804;
studerade musik i Italien 1830, och i
Berlin, under Dehn, 1833. Åren 1840
—50 vistades han i Frankrike och
Spanien, derefter i Berlin, der han †
1857. Hans opera »Lifvet för Czaren»,
skall ega ett utmärkt värde.
Glissando. (It.) Benämning på det
Föredragssätt vid pianospelning, dervid
man låter den föregående tonen
likasom glida i den följande, hvarigenom
för hand svårliggande passager
beqvämare kunna utföras. Utmärkes äfven
genom beteckningen con un dito. (s. d.)
Glissicato. (It.) Benämning på ett
smidigt och flytande föredrag af
hastiga passager.
Gloria eller Gloria in excelsis
Deo. (Lat.) Ära vare Gud i höjden.
Begynnelseord i en, till den Catholska
messan hörande sång, deri följande
underafdelningar ingå: »Laudamus te»;
»Gratias agimus tibi»; »Domine Deus
rex coelestis»; »Qui tollis peccata»;
»Cum sancto spiritu».
Gluck, Christoph Willibald, Ritter
von. Den heroiska operans reformator
och skapare af det musikaliska
dramat; f. 1714 i Weidenwang i
Oberpfalz; fadren var lifjägare hos prins
Eugene af Savoyen. Sin musikaliska
bildning erhöll G. förnämligast i Prag,
der han förtjenade sitt uppehälle såväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
