Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Operett - Ophicleyde - Opus - Opus posthumum - Oratorium - Orchester - Orchesterton - Orchestrala compositioner - Orchestrion. - Organo - Organochordium - Organographi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omvexlande tal och sång. (Boieldieu’s
»Kalifen i Bagdad» etc.).
Ophicleyde. (Fr. Basse d’harmonie).
Ett år 1800 uppfunnet, och med tonhål
och klaffar försedt
messingsblåsinstrument, ungefär i fagottens form, men
med klockstycke; begagnas företrädesvis
vid militärmusik. Dess tonomfång är
B—e’’ chromatiskt. Contrabas
Ophicleyden (äfven kallad Bombardon) är
försedd med 3 ventiler. Dess djupaste
ton är Fiss, som klingar, till följe af
instrumentets stämning i F, som H.
Opus. (Lat.) Konstverk; arbete.
Ordet förekommer ofta förkortadt Op.
Det vidfogade talet, har afseende på
ordningsnumret af tonsättarens dittils
utgifna compositioner.
Opus posthumum. Detsamma som
oeuvre posthume.
Oratorium. (Lat.) Ett, icke för
scenisk framställning, endast för
musikuppförning beräknadt drama, hvars text
behandlar någon biblisk tilldragelse.
Musiken dertill är hållen i sträng stil,
med omvexlande chörer och solopartier.
Oratoriets ursprung är att söka i
korstågens tider, då pilgrimerna på
offentliga ställen besjöngo Frälsarens lefnad
och död. Dess närvarande form
härstammar från Italien, der Filippo Neri
1560 införde detsamma, under titeln:
Laudi spirituali. Genom Händel, Joseph
Haydn, och Mendelssohn har Oratoriet, i
uttrycket af det högtidliga och
storartade, nått en höjd, som synes svårligen
kunna öfverträffas. Oratoriet har sitt
namn af det bönerum (Oratorium) i
Chiesa nuova i Rom, der, år 1600
uppfördes det äldsta bekanta stycke i
denna genre, componeradt af Emilio
del Cavaliere, under titel af »L’animo
e corpore».
Orchester. Den estrad eller
läktare i theatrar och concertsalar, hvarest
alla de musicerande personerna hafva
sin plats. Detsamma som kapell (s.
d.). Samtlige de i Concert- kyrko- och
theatermusik brukliga stråk- blås- och
slaginstrumenter. Hos Grekerna: den
del af theatern, der chören uppförde
sina dansar. Hos Romarne: det
hedersrum som gafs åt senatorerna.
Orchesterton. Se Kammarton.
Orchestrala compositioner eller verk.
Compositioner skrifna för orchester.
Orchestrion. En af Abbé Vogler
uppfunnen portativ orgel, som eger 4
clavér med 6.3 manual- och 39
pedaltangenter. Tonen deri, som efter
behag kan modifieras medelst
crescendo- och decrescendodrag, har styrkan af
en 16-fots orgel. Abbé Vogler
uppträdde dermed 1796 i Stockholm, der
det väckte mycken uppmärksamhet.
Orchestrion erhöll sitt namn af dess
egenskap att kunna imitera flera olika
instrumenter. Jfr. Kaufmann.
Organo. Italienskt namn på orgel.
Organochordium. Ett af
instrumentfabrikören Rachwitz i Stockholm,
efter Abbé Vogler’s anvisning, 1798
förfärdigadt instrument, bestående af ett
vanligt piano och en dermed förbunden
mindre orgel; numera ur bruk.
Organographi. (Från Grekiska orden
οpγανoν, som betyder verktyg, och γpαψω
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
