Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pipverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flöjtpiporna äro antingen öppna eller
täckta. Öppen kallas pipan då dess
mynning icke är tillstängd; täckt, då
dess mynning är stängd. Täckta
stämmor klinga en octav lägre än öppna.
Den ljudande luftkolonnen i en täckt
pipa, måste nämligen passera pipans
kropp 2:ne gånger (först uppåt och
sedan nedåt), innan den kan
utströmma genom uppskärningen; löper
följakteligen en dubbelt så lång väg, som
luftkolonnen i en öppen pipa, hvarest
icke något hinder möter för
luftkolonnen att utkomma genom pipans mynning.
Öppna flöjtpipor af metall stämmas med
ett s. k. Stämhorn, som, då tonen är för
låg, insättes med sin käggelformiga
spetsiga ända i pipans mynning, hvarigenom
denna utvidgas; är deremot tonen för hög
ihopklämmes mynningen med hornets
motsatta trattformiga ända. Ett
nyuppfunnet sätt att stämma dessa
tennpipor, består i användandet af
Stämslits, d. v, s. en, straxt nedanom
pipans mynning, gjord rektangelformig
utskärning, hvars nedre del, som är
fastsittande vid pipkroppen hoprullad, kan
genom ett sakta slag böjas utåt, i
hvilket fall öppningen vidgas och tonen
blifver högre, eller böjas inåt, i hvilket
fall öppningen minskas, då tonen
blifver lägre. Öppna träpipor stämmas
genom s. k. Stämluckor: i pipans öfre
ända fastskrufvade rörliga träskifvor.
Täckta flöjtpipor stämmas genom en, i
pipans öfre ända befintlig propp eller
bleckhufva, som uppskjutes eller
nedslås ; eller ock genom ett, vid öfre
kanten af pipans mynning fästadt s. k.
Stämbleck, som böjes inåt eller utåt
efter behof. Rörverkspipans kropp,
förfärdigad dels af trä, dels af orgeltenn,
är omvändt pyramid- eller
käggelformig; dess nedersta del utgöres af
hufvudet, kalladt Kopp (rättare kopf): en
fyrkantig träklots, i hvars genomgående
hål är insatt Munstycket, hvilket
består af ett messingsrör, i form af ett
cirkelsegment med en aflång öppning,
hvars kanter i de större piporna äro
belädrade; mot dessa kanter hvilar
Tungan, förfärdigad af messing. Såväl
munstycke som tunga fasthållas i
pipans hufvud genom en träkil. Pipans
hufvud är insatt i den s. k. Dillen
eller Stöfveln — en i pipstocken, och
öfver dess hål inpassad fyrsidig
trästomme. Trumpet, Basun, Fagott
m. fl. äro rör verksstämmor. Tonen i
dessa pipor bildas sålunda: Då
cancellventilen öppnas, inströmmar vädret
genom den utdragna parallelen och fyller
stöfveln, tränger derefter vidare
emellan munstycket och tungan — hvilken
derigenom sättas i vibration — in i pipan.
Rörverkspipor stämmas genom den s. k,
Kryckan, — en grof messingstråd, som,
löpande genom pipans hufvud,
nedanom detta har en krökning, hvilken
trycker tungan hårdt mot röret, och
ofvanom pipans hufvud en hake, hvilken,
allt efter som tonen skall bildas högre
eller lägre, upp- eller nedslås med
Stämjernet; derigenom att kryckan
slås upp, får tungan större rum att
svänga, och ger sålunda en djupare
ton. Orgelpipor förfärdigas
hufvudsakligen af tenn, s. k, orgelmetall, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
