Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pipverk - Pisaroni, Benedetta Rosamunda - Pischek, J. B. - Pistocchi, Francesco Antonio - Pitoni. Giuseppe Ottavio - Pitsch, C. F. - Più - Più forte - Più mosso
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af åtskilliga trädarter. På en pipkropps
längd, korthet, vidd och trånghet
beror dess högre eller lägre, dess fullare
eller tunnare ton. Pipornas längd
beräknas i fottal. Se vidare Fots-ton
och Register.
Pisaroni, Benedetta Rosamunda.
Berömd altsångerska; f. i Piacenza
1793. Trotts hennes fula, af
kopporna gräsligt vanställda ansigte,
åhördes hon med förtjusning, såväl i
de förnämsta theatrar i Italien, som i
Paris. År 1832 lemnade hon scenen
för att i sin födelsestad tillbringa sina
återstående dagar.
Pischek, J. B. Berömd baritonist;
f. i Böhmen 1814; juris studiosus i
Prag; debuterade 1835 i Prag som
Orovist i »Norma»; sedan 1842 kongl.
hofsångare i Stuttgart; hans
uppträdande i England, förnämligast som
romancesångare, har väckt hänförelse.
Pistocchi, Francesco Antonio. En
bland Italiens yppersta sånglärare; f.
1659 i Palermo; var som yngling
anställd vid en theater i egenskap af
sångare, men gjorde der ingen lycka,
hvarföre han ingick i det andliga
ståndet; blef derefter kapellm. vid
Markgrefvens af Anspach hof; † 1720.
Flera af hans operor gåfvos i Anspach,
Venedig och Wien. Bland hans öfriga
comp. må nämnas: oratorier och
flerstämmiga sånger. Det är dock
förnämligast hans år 1700 bildade sångskola,
som låtit honom i Konsthistorien intaga
ett aktadt rum. Denna sångskola
utgjorde grundvalen hvarpå den,
sedermera för alla tider som mönster
framhållna, Italienska Konstsångens methodik
hvilade.
Pitoni. Giuseppe Ottavio.
Tonsättare af den gamla Italienska skolan; f.
i Rieti 1657; erhöll undervisning i
contrapunkten af Francesco Foggia; blef
1677 kapellm. i San Marco i Rom,
1708 kapellm. i S:t Giovanni in
Laterano samt 1719 kapellm. i S :t Pietro in
Vaticano; † i Rom 1743. Baini talar
med hänförelse om hans
compositioner; förnämligast citerar han fugan i
ett 16-stämmigt »Dixit», hvilket
årligen uppföres i Vaticanen. Antalet af
hans kyrkocompositioner var otroligt;
dessutom har han lemnat
musikhistorikern ypperlig vägledning genom sin
bok: »Notizie dei maestri di capella
si di Roma che oltramontani etc.» som
i Mss. finnes i Vaticanska bibliotheket,
och ur hvilket Baini hemtat mycket för
sitt arbete öfver Palestrina. Durante,
Leo, Feo m. fl. voro hans elever.
Pitsch, C. F. Orgelvirtuos och
theoretiker; f. i Böhmen 1789; egnade sig,
efter slutade universitetsstudier i Prag,
uteslutande åt tonkonsten; blef 1832
orgelnist vid Nicolaikyrkan samt 1840
tillförordnad Prof. vid conservatoriet och
följande året direktör och lärare vid
orgelnistskolan i Prag; † 1858.
Skrifvit kyrkocompositioner.
Più. (It.) Mera. Ord, som
begagnas att stegra uttrycket af ett annat
ord, t. ex. più Allegro. (It.) Mera
fort.
Più forte. (It.) Mera starkt.
Più mosso. (It.) Rörligare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
