Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Motbilden synliggör!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han framhärdade i den livet ut. (Läs hans vidare Strindbergsartiklar i Debatt och värdering, Bo Cavefors
Bokförlag, Malmö 1978.) Detta är viktigt ty när den officiellt radikale Victor Svanberg på detta sätt oroas över det strindbergska inflytandet i den svenska kulturen tycks han på ett förvånansvärt sätt ansluta sig till en högertradition. En som fyrtiotre år tidigare formulerats av dåvarande lektorn vid Stockholms Norra Latinläroverk John Personne:
Att Strindbergslitteraturen, trots sin uselhet, har många beundrare och alltför få verkliga motståndare och fiender kommer sig dels deraf, att det finnes många, många, som hafva samma genomruttna verldsåskådning som Strindberg sjelf och hans efterapare, dels deraf, att en oerhörd slöhet behärskar äfven bättre folk [1] i våra
dagar.
Sådan var tonen i det etablerade Sverige. Den diktande monarken Oscar II kunde inte vara mer överens ("Något vederstyggligare än Strindbergs sista så kallade dikter har jag aldrig sett!" skrev han 1884) och en generation senare när Personne just utnämnts till biskop i Linköping tog Svenska Dagbladets uppåtsträvande docent Fredrik Book i sin tur itu med strindbergeriet:
Har Strindberg i sin kulturkritik någonsin inspirerats af annat än blindt hat, brutal ondska och skummande storhetsvansinne, har han någonsin skytt de gröfsta tankefel, de mest flagranta osanningar, har han någonsin tagit ordendigt reda på någonting? Är icke denne vidunderlige mångläsare en af de okunnigaste skribenter som
funnits, därför att han i sitt högmod och sin hafsighet aldrig gått till grunden med något? Har han öfverhufvud någonsin nalkats ett problem med så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
