Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Ett svenskt böjningsmönster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Heidenstam talade. Strindberg uttryckte det på ett sätt vi
alla känt igen:
Tvivlet! Han tog icke emot tankarne fullständigt kritiklöst utan utvecklade dem, kombinerade dem. Därför kunde han icke bli automat, och icke inregistreras i det ordnade samhället.
Känslighet för tryck! Därför sökte han dels minska det genom att höja sig i nivå, dels anlägga kritik på det högre, för att få se att det icke var så högt och alltså icke så eftersträvansvärt.
(Tjänstekvinnans son, I, SV 20, s 167.)
Tvivlare ja. Men på många sätt. Också som i det vårt svenskt
pubertala. Det av vuxenvärlden då som nu ständigt lika fördömda.
Det nygötiska program den unge August Strindberg hyllade som medlem i sällskapet Runa i början på 1870-talet var föråldrat och överspelat redan då. Ännu omogen och litterärt trevande var han också. Men den Början av Ån
Bogsveigs saga han under signaturen Arnkel Ofeg som
tjugotreåring publicerade i Vitter Kalender 1872 utgifven af
Upsa-lastudenter utgör trots det oviga språket fortfarande en typisk svensk tonårspojkes upproriska självbild av hur man borde vara då när de vuxna kommer in, när de hojtar,
stampar i golvet och hotar:
Ån kastade sig på golvet och öste halm över huvudet.
Björn kom in och ruskade i honom.
"Vak upp, son, och hjälp bror din!"
Ån teg.
"Är du karl, du, och ligger som en illdöing i lorten?"
Ån teg.
Björn tog ett spett och slog honom över halsen.
Ån vände på sig.
Björn slog.
Ån reste sig på armbågarne och såg fadern i ögonen.
Björn höll upp.
"Res på dig!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>