Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Ett svenskt böjningsmönster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utrotad af mina små tyranner till partivänner som ville sätta mig på dårhus derför - att jag hade rätt i qvinnofrågan. (Ni ser att min hand darrar ännu när jag tänker på det) Var icke rädd för de stora förtryckarne! Den store och starke är ädel, men den lille är lumsk och dum!
/.../
Om jag nu skulle säga namn på min ståndpunkt, vore det kanske Kateder-anarkist! Det är: frihet för de bäste att också få råda.
En riksdag som nu, utan en vetenskapsman; domstolar utan en psykolog, knappt en jurist, bara yrkesdomare; stadsteatrar utan en första rangs estetiker och dramaturg; och midt i Universitetet ett kollegium af trollkarlar och medicinmän (Indianska!); aldra öfverst officerare omkring landets första löjtnant.
Hvilket samhälle! Demokratien efter 1792! 1848! Ja, så har samhället vuxit som ett snår emedan de millionerna Små aldrig tålt en trädgårdsmästare, lika litet som en sax i håret!
(Brev VIII, s 35-36.)
Hans upprördhet över "partivännernas" - Brantings som Geijerstams - agerande är i och för sig begriplig. Hans ovilja att binda sig likaså. Men det intressantaste är att hans beskrivning av den demokrati som formats av 1792 och 1848 - den han i olika situationer fått försvara - den motsvarar ganska exakt vad som sägs bland folk när ingen överhet lyssnar om den demokrati, det samhälle, som skapats av det demokratiska genombrott vilket ägde rum efter hans död. Ett elände att försvara men dock ett elände.
Men för att inte skära alldeles fel är det viktigt att se att det oss giltiga strindbergska böjningsmönstret inte bara är den upproriskhet och den misstro mot de rådande
förhållandena som sitter folk i ryggraden utanför etablissementet och därtill allas vårt i vår kultur under ytan starka dubbeltänkande om skuld och straff, det strindbergska böjningsmönstret visar sig också i det tillsynes enkla, ja idylliska. När man sitter på andra våningen i nr 220 Defence Colony
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
