Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Ett svenskt böjningsmönster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plötsligt en tavla som kom honom att frysa av
förtjusning. Fjärdar och holmar, fjärdar och holmar, långt,
långt i det oändliga. Han hade fastän stockholmare
aldrig sett skärgården förr, och visste ej var han var. Den
tavlan gjorde ett sådant intryck som om han återfunnit ett
land han sett i vackra drömmar, eller i en foregående
existens, som han trodde på men ej visste något om.
Jägarkedjan drog sig åt sidan, men Johan satt kvar på
branten och tillbad, det är ordet. Den fientliga kedjan
hade nalkats, och gav eld; det susade om öronen; han
gömde sig; han kunde icke gå därifrån. Detta var hans
landskap, hans naturs sanna miljö; idyller, fattiga
knaggliga gråstensholmar med granskog, kastade ut på stora
stormiga fjärdar och med oändliga havet som bakgrund,
på vederbörligt avstånd. Han stannade också vid denna
kärlek som icke kunde förklaras i egenskap av den
första; och varken Schweiz Alper, Medelhavets olivkullar
eller Normandies falaiser kunde undantränga den
rivalen.
(Tjänstekvinnans son, T, SV 20, s 147-148.)
Till det som många intellektuella störts av men som förblivit folkligt mycket läst hör Inferno, Legender och Jakob brottas. De är religiöst inspirerade sägs det. Men det märkliga är att det alls inte enbart - eller ens till större delen - är de på olika sätt troende eller religiöst engagerade som läser dessa Strindbergs infernoböcker. Eller är det så märkligt egentligen?
Själv läste jag dem alltså före tonåren. De motsvarade till
stora delar mina egna upplevelser och erfarenheter när jag då ändrade syn eller tänkte om; när jag bytte, som jag kallade det då. Tag detta med att ha gjort sig osynlig:
Samma dag intog jag min aftonvard ensam i källarens mindre matsal. En man som jag icke kände, trädde in, synbarligen för att söka någon. Han lägger icke märke till mig, ehuru han tittar efter vid alla bord; och övertygad om att han var ensam inne börjar han svärja och tala högt för sig själv. För att påpeka närvaron av en gäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>