Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inför dansk publik i Köpenhamn år 1887 eller i Berlin sju
år senare.
Han hade ingen stark röst, han talade tyst men visst hade han mål i munnen; sjunga kunde han också till sin gitarr, stämd som luta. Dock blott när han hade lust. Till att tala så det hördes hade han därtill tränat sig som ung:
Värst var det med röstens utbildning, ty han hördes in i våningen när han deklamerade. Då uppfann han att gå utom staden. Och platsen, den enda där han kunde vara ostörd, var Ladugårdsgärdet. Därifrån överskådade han slätten på långa håll om någon människa skulle komma och där dog ljudet bort så han måste anstränga sig för att höra sig själv. Det gav honom en stark talröst.
(Jäsningstiden, SV 20, s 241.)
Han tyckte allmänt illa om att framträda offendigt; hålla tal. Men det är något annat. I det privata var han en charmerande konversatör. Dock, han kände sig - med rätta - i
skev situation och utnyttjad i ett liberalernas politiska apspel när han tvangs hålla tal till folket på Centralstationen den 20 oktober 1884 inför rättegången mot Giftas. Än pinsammare blev det honom att sedan uppträda utanför Grand Hotel under hyllningarna den 17 november när han friats; segern var ju ihålig, det visste han och dummare än att begripa, att vännerna som utnyttjat rättegången i sitt eget taktiska intresse nu skulle skynda sig att ta avstånd från honom och vad han stod för, det var han inte.
Det är viktigt att hålla detta med orden och rösten och ljudandet i skrift i minnet ty nu går vi till nästa led.
Det finns språkbegåvningar i betydelsen personer vilka kan växla mellan olika nästan likvärda språk. August Strindberg var inte riktigt en sådan. Fast han läste på olika språk, läste intensivt och tillhör dessutom de svenska författare vilka sökt växla arbetsspråk.
Han skrev flera av sina betydelsefulla verk på franska språket. Men hans var en egensinnig franska, en individuell en. Korrekt var den inte. Det är i och för sig inte att undra på ty det finns bara en handfull franskspråkiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
