Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Men vad med detta Sverige? Till frågan om misärens dubbelhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den som på nutida förlagsspråk skulle kallas "sagan". Där
hänsyftningen till Geijer:
"Då jag skrifver Svenska Folkets historia känner jag
bättre än någon att det är dess konungars" har en kunglig
historieskrifvare i ett ödesdigert ögonblick yttrat och,
hvad värre är, han har blifvit trodd. Den bok han har kal- ’
lat Svenska Folkets Historia är dock hufvudsakligen de
kungliga familjernas, officerarnes och embetsmännens
historia, här och der försedd med några kortfattade
till-lägg om huru kungen "uppmuntrade näringarna,
bergsbruket, konsterna" eller huru det var en eller annan
hungersnöd i landet under det kungen var ute i dessa
krig, som ofta endast varit stora jagtpartier; andra
samhällsmedlemmar än konungens tjenare hafva icke
blifvit räknade till Svenska Folket af vår berömde
historieskrifvare, oaktadt denne ändock varit beskyld för
adelshat.
Men egentligen var det inte denna hänsyftning på Geijer
som udöste de akademiska angreppen i press och
tidskrifter och som fick docent S.J. Boêthius att formulera den
hotfulla slutklämmen till sitt tiosidiga angrepp på det
strindbergska verkets första häfte:
Härmed nedlägga vi för denna gång pennan. Det
granskningsarbete, som vi haft för händer, har ej varit
det behagligaste, ty det är alltid en pinsam sak att
bevittna huru en person med begåfning råkar på irrvägar.
Med de omdömen vi fällt hafva vi naturligtvis ej velat
bryta stafven öfver arbetet i dess helhet; men visserligen
är det vår öfVertygelse, att om de följande häftena ej
komma att vittna om mindre förflugenhet och mera
samvetsgrannhet i forskningen, så skall man få skäl att
beklaga, att ett arbete som detta framträtt inom vår
historiska litteratur.
(Ny Svensk Tidskrift, 1881, s 332.)
Naturligtvis gjorde Strindberg vissa misstag i sak när han
skrev Svenska folket. Sådant är, som han själv skrev, oundvik-
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>