Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Vad med Strindbergs antisemitism?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klasser och de saknas ej heller bland mosaiterne. Nisse
är med om att gissla juden som snobb - icke snobben
som jude.
Kommo så här om dagen 16 & 17 häftena af hr
Strindbergs stora verk "Svenska folket", som bl.a. äfven
afhandlar "judarne" och deras emancipation här i
landet. Nu ställer hr S. sig helt och hållet på en antisemitisk
ståndpunkt. Judendomen är honom från början till slut
en förargelse och han målar densamma med de
mörkaste färger.
Men icke anstår det en demokrat bäste hr Strindberg?
Att i vår tid predika race hat, det är att vara reaktionär.
Och ej heller böra vi förglömma, att det är just vårt lands
frisinnade män, en Aug. Blanche, en Lars Hierta mil.,
som arbetat mest för att judarne månde få den
likställighet med urinnevånarne, som de nu besitta.
Och så har det varit och så är det fortfarande i alla
länder, der frihetsidéerna vunnit någon terräng. Vi
be-höfva blott peka på Frankrike, det land som alltjemt
går i spetsen för nya tidens sträfVanden, och fråga: "hvar
fins der skilnaden mellan judar och kristna?"
Ingenstädes!
Skrankorna kring Ghetto i det ärkekatolska Rom äro
nedrifvna. Judeförstäderna i det muhamedanska
Konstantinopel kunna hvad ordning och snygghet beträffar
tjena till mönster för museimännen sjelfva. Skola då vi,
protestanter mot allt galet och förvändt, resa upp
murarne igen, skilja oss från den öfriga verlden, sätta oss på
sjelfförgudningens trappa och ropa med skolpojken åt
hvarje främmande: "den som kommer på min mammas
gata, han får stryk!"
Nej, såvida det är hr Strindbergs mening så blir det
intet "eljen"-rop af för honom från Nisses sida.
Nisse har den egenheten, att icke se allt i svart. Han
vet att om det finns skugga, så måste det också finnas
solsken. Det fins bestämdt mera sol än skugga bland
judarne.
Och Nisse är, Gud vare lof, ej den enda bland de "be-
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
