Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Vad med Strindbergs antisemitism?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner tolkade från franskan av Tage Aurell. Albert
Bonniers förlag 1958.)
Liksom andra hans spekulativa diskussioner från 1890-talet
(alkemi och ockultism t.ex.) befann sig August Strindberg
också i detta inom den dåtida intellektuella europeiska
diskussionens ram. Ja, den som vill läsa en nutida
vidareutveckling av dessa tankar om de europeiska judarnas
ickejudiska ursprung kan läsa Arthur Koesder, Den trettonde
stammen från 1976 (sv. övers. 1992).
Men det finns ännu ett steg. Schering var Strindbergs
översättare. När jag bodde i Berlin för tjugofem år sedan,
hittade jag i ett antikvariat hans arbetsexemplar av
Strindbergs originalutgåvor. Allt som skulle strykas i de tyska
upplagorna var där markerat med röd penna. Och i verken
från 80-talet som Svenska folket och Det nya riket var allt som
kunde tydas som antisemitiskt ordendigt struket.
Det har på KB inte varit möjligt att fastställa om detta
gjorts av Strindberg själv eller om Strindberg gett Schering
i uppdrag att stryka. Men Edvard Brändes fick bevisligen
ett sådant uppdrag och till Karl Otto Bonnier gavs det, även
om han inte utnyttjade det.
När Emil Schering i juni 1942 i Berlin lät publicera den
första tyska upplagan av Svenska folket var detta därför ett
bantat och därtill redigerat urval.
Urvalet är på sitt sätt i sin tid anmärkningsvärt. Schering
lät genom urvalet upplysa läsarna att det var folket som
hade att välja sina ledare och därav också rätten att störta
dem; att det inte var hjältarna som gjorde historien; att det
var rätt att göra uppror; att man hade skyldighet att
kritisera den överhet som blev förtryckare, och att det var ytterligt
fegt av Karl XII att lämna sina soldater i sticket i Ryssland.
Avsnitten om judarna var strukna. Däremot hade
avsnittet om de goda franska rasegenskaperna hos de brunögda
och svarthåriga vallonerna behållits. Ett eller annat ord
hade retuscherats æsopiskt: "en oförskräckt demokrat och
klarsynt historiker som Olaus Petri" blev "en folkets man,
en klarsynt historiker".
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
