Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Jagromanerna och fallet Frida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre år efter August Strindbergs död gjorde Adolf Paul
upp med den en gång så beundrade. Bitterheten gjorde
honom skarpsynt:
Den omudige sanningssägaren, bekännaren, det egna
livets historieskrivare lät också tala med sig.
I "Tjänstekvinnans son", i "En dåres bikt", där var rad
verkar med den omudiga sanningens tvång, där slet han
upp sitt eget bröst och visade skoningslöst sitt eget
smärtfyllda liv.
Det var bikt - det var botgöreise.
"Inferno" och "Legender" voro återtåget!
Och så kom maskerandet av vad som skett,
kurra-gömma-leken med det egna livet, retuscheringen av vad
som dock ej stod att ändra, parlamenterandet med det
egna samvetet och bondförsöket att awältra ansvaret för
det onda man gjort på andras skuldror! Allt i boken
"Entzweit". /Tyska upplagan av Karantänmästarens andra
berättelse av Schering publicerad i femte bandet av
Strindbergs "Lebensgeschichte". J.M/
(Adolf Paul, Strindberg. Minnen och brev, Åhlén och
Åkerlunds förlag, Stockholm 1915, s. 198.)
Adolf Paul underskattar Inferno och Legender, de är faktiskt
stora och oss viktiga böcker. Dock har han rätt. Men hur?
Jagboken, självbiografin i 1800-talsmening
(bekännelseboken) är inte med nödvändighet ett huvudsakligen
erotiskt blottande men den är heller inte möjlig utan ett
blottläggande av det egna jaget som också omfattar könslivet.
Det var inte Gud utan kärleken, den av könsskam
bort-ljugna, till den andra hustrun, den unga Frida Uhl som
omöjliggjorde 1886 års projekt.
År 1898 skulle han skriva vad som kom att bli den som
sjunde del betraktade volymen av sviten Tjänstekvinnans
son; Klostret/Karantänmästarens andra berättelse. Där ville han
utnyttja förhållandet till och äktenskapet med Frida. Men
han talade i texten med tand för tunga och inte längre
verkligt udämnande så som om äktenskapet med Siri von
Essen i En dåres försvarstal.
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>