Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Jagromanerna och fallet Frida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men de upphörde inte på grund av en ideologisk kris.
Inte heller för att den litterära grundhållningen - den
subjektiva och refraktära - förändrats. Även i Inferno är det
egna ödet med seklet sammansytt. Men förmågan att till
publiken öppet skriva ut det han inte kunnat ens viskande
anförtro sina närmaste vänner upphör ty Frida var honom
en kärlek så smärtsam att den inte kunde beskrivas annat
än i litterär förklädnad.
Den som vill förstå förhållandet bör slår upp
faksimilutgåvan av Ockulta dagboken och läsa på sidan 165:
Januari le: Datumvisaren. En uppgående sol bland
blåklockor och tre trollsiändor.
Allt sig likt som på gamla året.
8. Mottog närliggande bref från Frida Uhl, deri hon
ber mig om förlåtelse.
Det brevet finns på KB. Såvitt jag vet har det publicerats
endast en gång - och då i utdrag - av Friedrich Buchmayr.
(Wenn nein, nein! August Strindberg und Frida Uhl.
Brief-wechsel 1893-1902. Ausgewählt von Friedrich Buchmayr.
Bibliothek der Provinz 1993.)
Madeleine Gustafsson har nu översatt vad Frida Uhl med
nästan tysk skrivstil då skrev till August Strindberg på sin
lite flickaktigt privata klosterskolefranska:
i december år 1902:
före jul, 1902
August,jag såg dig för sista gången i detta liv i Paris (för
8 år sedan!), när träden i Luxembourgträdgården
(minns du?) frambringade guld, trötta som de var på att
bara blomma.
Jag återsåg dig plötsligt en annan höstdag - i år - du,
du-: din själ och dina ögon, din mun, din panna och
ditt leende... till och med din rynka mellan
ögonbrynen! Jag återsåg dig, jag återser dig sedan dess varenda
minut, dig - alltigenom godhet, alltigenom ömhet, ung,
smeksam, utan förebråelser, utan hat, i ansiktet hos ditt
barn, mitt.
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
