Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Jagromanerna och fallet Frida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ditt - det är inte längre möjligt att du plågas av mitt
lidande, eftersom du inte älskar mig mer.
Jag kan alltså skriva till dig utan att irritera, utan att
bedröva dig - jag kan bikta mig, eftersom jag inte har
något att förlora - inte något att vinna.
Jag lämnade dig oskyldig till svek för 8 år sedan. Jag
ville återvända till dig. dina brev fick mig att tro att jag
var avskydd, jag revolterade, familj, väninnor - alla slet i
mig för att jag skulle frigöra mig från dig. Du var inte där!
Ack om du hade kommit tillbaka, om jag hade fått se
dig. men jag var ensam med min bitterhet och mina
misstankar, med min upproriska stolthet och de andras
skvaller.
Så kom stunden, när jag inte - ens om jag hade velat
- kunde komma tillbaka till dig: därför att ensamheten,
livet och ungdomen hade förlett mig till ett felsteg som
ingenting kunde gottgöra: jag blev mor till en stackars
liten faderlös gosse! -Jag har inte gift om mig, trots att
jag tänkte göra det i min första förtvivlan. Jag kommer
aldrig att gifta om mig, var inte rädd: Kerstin kommer
inte att få någon styvfar.
Sedan den dagen då jag bröt min trohet - har du inte
hört ett ord från mig mer, inte ett enda - av min hand.
När det andra barnet föddes var vårt äktenskap upplöst,
av mig. Jag hade lämnat dig i fattigdom - feg, ömklig
som jag var! Skulle jag också solka dig med min skam?
Nej - aldrig!
Men tro mig, August: det finns knappt en avgrund
som inte har slukat mig; jag har lidit, lidit, gode Gud vad
jag har lidit - vad jag lider. Och jag förtjänar ingen
medkänsla, för jag har felat -jag har varit med om alla
felsteg, allt förakt, i tanke, i gärning. August, döden skulle
vara mig ljuv, om den kunde återköpa mitt liv. Men jag
har aldrig varit vanhederlig. Jag gick inte ifrån dig för att
sälja mig - som de har sagt. Jag har aldrig sålt mig. Nej,
nej! Jag har givit - och jag har givit mer än jag hade
rättighet att ge -Jag har inte uppträtt skändligt, inte det
-nej - åtminstone inte det.
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
