Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. En bättre man, en sämre en och måttligt beröm är bäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
... Evad han /författaren, J.M./ okänd vara vill eller ej
åligge honom att tillställa boktryckaren en förseglad
sedel, innehållande hans namn och hemvist, med
påskrivet betyg om dessa uppgifters riktighet, av tvenne på
orten väl kända, inom Sverige boende svenska
medborgare, vilka åligge författareansvar, i händelse skriften inom
laga tid åtalas skulle, och författarens namn och hemvist
befunnos oriktigt uppgivna, eller i sedeln saknades, eller
ock författaren, utan laga förfall, ifrån svaromålet
utebleve.
Den namnsedel Strindberg lät tillverka i Genève var inte
värd det papper den var skriven på. Litteraturhistorikerna
kunde inte ens ha brytt sig om att slå upp "namnseder i
Nordisk familjeboks första upplaga! (Band XI, spalt 782,
Stockholm 1887.)
Gunnar Brandell vacklade, men stannade till slut för en
skrivning som gav Strindberg "the benefit of the doubt";
hellre fria än falla i tveksamt mål:
Men det var inte bara en bevittning det gällde.
"Vittnena" var infogade i det juridiska ansvarssystemet. Om
boktryckaren var skild från målet och författaren icke
kunde anträffas skulle åtalet riktas mot dem. Därför
skulle de vara svenska medborgare och bosatta i Sverige.
Denna punkt förbisågs av Strindberg trots ingående
studier av TF och tycks heller inte ha stått klar för hans
vänner i Stockholm.
(Strindberg - ett författarliv. Andra delen, s 65.)
Nå, nog stod den klar för Bonniers som gjorde sitt yttersta
för att hämta hem Strindberg till rättegången - i Genève
tillverkad namnsedel till trots.
Tyvärr kom jag först långt senare - efter Gunnar
Bran-dells bortgång - på det dokument som avgör frågan. Till
min fördel. Det var när jag sysslade med Det nya riket Då
läste jag August Strindbergs brev till Pehr Staaff från
Kym-mendö 2 augusti 1882:
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>