Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 Mysterier
lugg åt alla sidor under det han flera gånger drog upp
knäna under sig som i ångest.
Nu gick dörren upp och värden kom tillbaka. Han
började att syssla med sina egna saker borta vid disken
och gav inte akt på vad som passerade omkring honom.
Först då notarien sprang i vädret och lyfte armarna med
ett rasande, nästan tyst utrop framför Nagel, blev värden
uppmärksam och frågade:
Vad i all världen...?
Men ingen svarade något. Notarien slog vilt ifrån sig
två gånger, men stötte var gång mot Nagels knytnävar.
Han kom ingen vart; hans otur irriterade honom, och han
slog dumt rätt ut i luften, som om han ville hålla allting
ifrån livet; slutligen drev han på sidan bort mot borden,
tumlade över en stol och föll på knä. Han flämtade högt,
hela varelsen var oigenkännlig av raseri; till på köpet
hade han bultat sina armar lama mot dessa två spetsiga
knytnävar, som stucko i vädret överallt där han slog. Nu
blev det allmänt tumult i kaféet, bondkvinnan och hennes
sällskap flydde mot dörren medan de andra skreko i
munnen på varandra och ville gå emellan. Slutligen reser
notarien sig igen och går fram mot Nagel; han stannar och
skriker flåsande och i löjlig förtvivlan över att inte finna
ord:
Din fördömda ... Fan må ta dig, din sprätt!
Nagel såg på honom och log, gick bort till bordet, tog
notariens hatt och räckte honom den med en bugning.
Notarien rev åt sig hatten och ville i sitt raseri slänga den
tillbaka, men betänkte sig och satte den på huvudet med
en smäll. Därpå vände han sig om och gick ut genom
dörren. Han hade två stora bucklor i sin hatt då han gick
och fick därför ett komiskt utseende.
Nu trängde värden sig fram och fordrade förklaring.
Han vände sig till Nagel, grep honom i armen och sade:
Vad är det som försiggår här? Vad skall detta betyda?
Nagel svarade:
Å, vill ni inte låta bli att ta mig i armen; jag springer
inte bort. Förresten är det ingenting som försiggår här;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
