Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 MoÖysterier
försträckt er ett par kronor till tobak. Gör bara som ni
vill.
Jag stannar, jag stannar! skriker Minuten, och Gud
välsigne er! ropar han. Jag är lycklig över att ni har någon
förströelse av mig, fast jag skäms både över mig själv och
över att jag sitter här i denna klädsel. Jag kunde nog ha
varit något anständigare om jag hade haft lite tid till
förberedelse; det är en av farbrors gamla rockar jag har på mig,
och den håller ingenting, det är alldeles sant, den tål inte
trycket av ett finger. Här har nu också notarien givit
mig en lång rispa, som jag hoppas ni ursäktar... Nej,
vad det angår att ha en kvinna för att laga maten, så har
vi ingen kvinna till det. Vi koka och tvätta allt till oss
själva. Det faller sig inte så synnerligt besvärligt, och vi
göra ju också det minsta möjliga av det. När vi sålunda
koka kaffe på morgonen, dricka vi resten på kvällen, utan
att värma det igen, och likadant är det med middagen,
som vi så att säga koka en gång för alla, när det faller
sig. Vad kunna vi begära mer i vår ställning? Och
dessutom har jag tvätten på min lott; det kan också vara ett
litet tidsfördriv, när jag inte har något att sköta.
Nu ringer en klocka nere i hotellet, och folk hörs gå
nerför trapporna till kvällsbordet.
Det är matklockan, säger Minuten.
Ja, svarar Nagel. Men han reser sig icke och visar
heller inga tecken till otålighet; tvärtom, han sätter sig
bättre tillrätta och frågar: Ni kände kanske också den där
Karlsen, som man fann död här borta i skogen förleden?
Var det inte en sorglig tilldragelse?
Jo, en ytterst sorglig tilldragelse. Jo, jag skulle mena
att jag kände honom. En präktig människa och en ädel
karaktär. Vet ni vad han sade till mig en gång? Jag
blev kallad till honom tidigt en söndagsmorgon; det är
väl ett år sedan nu, det var i maj i fjor. Han bad mig
om att gå med ett brev åt honom. — Ja, sade jag, det skall
jag göra, men jag har så opassande skor på mig i dag,
jag kan inte gärna gå till folk i dessa skor. Om ni vill,
så skall jag gå hem och låna ett par andra. — Nej, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
