Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 Mysterier
och legat stilla i.ert gömställe, jag däremot vrålar upp till
kaptenen på bryggan och går överbord jag också, av pur
brådska går jag till och med med huvudet före. Jag
plaskar som en rasande, jag plumsar runt i alla riktningar, och
jag hör att uppe på fartyget ropas det med
tordönsstämmor. Så stöter jag plötsligt mot hans ena arm, den är
utsträckt och styv, med spritande fingrar. Han trampar lite
med benen. Gott, jag tar honom i nacken, han blir tyngre
och tyngre, han lägger sig på latsidan och trampar inte
mer; till sist rycker han dock till, för att komma lös. Jag
virvlar runt med honom, sjön går hög och slår ihop våra
pannor, och det svartnar för mina ögon. Vad skulle jag
göra? Jag skär tänder och svär i högan sky, och jag
håller den fyren trofast och stadigt i nacken hela den
långa tiden tills båten äntligen kommer. Vad skulle ni
ha gjort? Jag frälste honom som en rå och hänsynslös
björn, och vad mera? Ja, har jag inte redan överlåtit till
er själva, mina herrar och damer, att döma? Ni skola
alls inte lägga fingrarna emellan; vad angår det mig? Men
antag, säger jag, att det var mannen mycket angeläget att
undgå att hamna i Hamburg? Där ha vi hela knuten!
Han skulle kanske träffa någon, som han inte ville träffa.
Men medaljen är en medalj för berömlig gärning, och
jag bär den i min ficka, jag kastar den absolut inte för
svin. Även detta må ni döma om, döm undan, vad satan
angår det mig? Det hela angår mig så litet att jag inte
en gång minns den olyckliga mannens namn, fast han
alldeles säkert lever den dag i dag är. Varför gjorde han
det? Måhända av hopplös kärlek, kanske det verkligen
var en kvinna med i spelet, det vet jag inte; men mig är
det också likgiltigt. Basta!.
Ja, de kvinnorna, de kvinaorno 4 Dör ha vi nu tili
exempel Kamma, lilla danska Kamma. Gud bevare
dig! Öm som en liten duva, alldeles sjuk av ömhet, och
därtill full av hängivenhet, men likväl i stånd att locka av
en det sista öret, ja, utsuga en till nödlidande, bara genom
att lägga sitt förslagna huvud på sned och viska:
Simonsen, lilla, lilla Simonsen! Nå, Gud vare med dig, Kamma;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
