Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Myslterier 37
väl är möjligt. Människa, ditt namn är Asna! Man kan
åsne-leda dig fram vid näsan vart man vill.
Det sticker till exempel upp en liten flaskhals ur min
västficka där borta; det är medicin, det är blåsyra; jag
gömmer den för kuriositetens skull och har inte mod att
använda den. Varför bär jag den då, och varför har jag
anskaffat den? Humbug, det också, bara humbug,
modern dekadanshumbug, reklam och snobberi. Tvi... Så
skär och bräcklig som porslin, hon är min sjukdoms
medicin!...
Eller ta en så oskyldig sak som min räddningsmedalj.
Jag har vad man kallar ärligt förtjänt den, man fuskar i
litet av varje, man räddar människor. Men Gud vet om
det i verkligheten var någon förtjänst av mig. Dömen
själva, mina herrar och damer: Där står en ung man vid
relingen, han gråter, hans skuldror skaka; när jag talar
till honom, ser han på mig med ett förvirrat ansikte och
kilar plötsligt ner i salongen. Jag följer efter, mannen
har redan gått till kojs. Jag undersöker passagerarlistan,
finner mannens namn och ser att han skall till Hamburg.
Det är första kvällen. Jag håller från och med nu ett
stadigt öga på honom, jag överraskar honom på oväntade
platser och ser honom in i ansiktet. Varför gör jag det?
Mina herrar och damer, dömen själva! Jag ser honom
gråta, han pinas förfärligt av något och stirrar ofta med
vanvettig och hänryckt min ner i djupet. Vad angår det
mig? Nej, ingenting alls, och dömen därför själva, gene«
ra er inte! Ett par dagar gå, vi ha motvind och hög sjö.
På natten klockan två kommer han akterut, jag ligger
redan förut där och iakttar honom, månen gör hans
ansikte gult. Än sedan? Han vänder sig hit och dit,
sträcker armarna uppåt och hoppar överbord, med benen först.
Ett skrik är han dock inte i stånd att tillbakahålla.
Angrade han sitt beslut? Blev han ängslig i sista
ögonblicket? Om icke, varför skrek han då? Mina herrar och
damer, vad skulle ni ha gjort i mitt ställe? Jag
överlåter det fullständigt till er. Kanhända ni skulle ha
respekterat det ärliga, fast lite sviktande modet hos en olycklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
