Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Mysterigegr
Sara hus med skorna? Klockan är snart elva, och hon har
ännu inte varit här med skorna.
Alltså citerar vi en geograf...
Det är förresten en vidunderligt härlig figur på denna
Sara. Höfterna skälva när hon går, det är precis som
länderna på ett riktigt smällfett sto. Det är alldeles
storartat. Undrar om hon varit gift i sitt liv? I alla fall
skriker hon inte värst mycket om man kittlar henne i
sidan och hon sätter nog benen utåt för vem som helst...
Nej, jag har sett ett äktenskap i mina dagar, så att säga
övervarit det till och med. Hm. Mina herrar och damer,
det var en söndagsafton på en järnvägsstation i Sverige,
på Kungsbacka järnvägsstation. Men får jag bedja er
att särskilt tänka på att det var en söndagsafton. Hon
hade stora, vita händer, han en splitterny kadettuniform
och ännu intet skägg, så ung var han. De åkte
tillsammans från Göteborg, och ung var hon också, de voro rena
barnen bägge två. Jag satt och såg på dem bakom min
tidning; de voro alldeles rådlösa för att jag satt där, de
sågo på varandra hela tiden. Flickan hade blanka ögon
och kunde icke sitta stilla på sätet. Plötsligt blåser tåget
för Kungsbacka; han tar fatt i hennes hand, de förstodo
varandra, och så snart tåget stannade, hoppade de
skyndsamt av bägge två. Nu springer hon bort mot ”För
qvinnor”, han lunkar efter henne, alldeles efter henne, — vid
Gud, han tar fel, han går in på ”För qvinnor” han också!
Och de stänga hastigt dörren efter sig. I detsamma
klämmer kyrkklockan i att ringa uppe i staden, för det var
söndagsafton. Under full klockringning voro de därinne;
tre minuter, fyra minuter, fem minuter gå, var bli de
av? De äro där ännu, och kyrkklockan ringer; Gud
fader vet, om de inte komma för sent! Så öppnar han
äntligen dörren och tittar ut. Han var barhuvad, hon står
alldeles bakom honom och sätter på honom hans mössa,
och han vänder sig om mot henne och ler. Så tar han ett
språng nerför trappan, hon kommer efter, ännu
sysslande med sin dräkt, och då de nådde tåget och intogo sina
platser, hade icke en själ observerat dem, nej, icke en själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
