Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TT9999 TS ETTTI———
Mystèrier 41
utom jag. Flickans ögon voro alldeles gyllene då hon
såg på mig och log, hennes små bröst hoppade högt, upp
och ned, upp och ned. Några minuter efter hade de
somnat bägge två; de somnade av där de sutto, så ljuvligt
trötta voro de.
Vad tycka ni? Mina herrar och damer, min berättelse
är slut. Jag förbigår den förträffliga damen därborta,
hon med lorgnetten och den uppstående manskragen, det
vill säga hon med de blå strumporna; jag vänder mig till
de två, tre bland er som icke framleva sina dagar med
sammanbitna tänder och med samhällsgagnande
verksamhet. Förlåt, om jag sårat någon, speciellt ber jag den
ärade damen med lorgnetten och de blå strumporna om
förlåtelse. Se så, nu reser hon sig, hon reser sig! Vid
Gud, antingen vill hon gå sin väg eller citera någon. Och
om hon vill citera någon, så vill hon väl gendriva mig.
Men om hon vill gendriva mig, så vill hon säga som så:
Hm! vill hon säga, den herrn har den råaste
manfolksföreställning om att leva, som jag ännu har hört. Är det
att leva? Jaså, det kallar man att leva! Jag vet inte om
denne herre är totalt okunnig om vad en av världens
störste tänkare har sagt om detta att leva: Att leva är krig
med trollen i hjärtats och hjärnans valv, säger han...
Dideli deja. ;
Att leva är krig med trollen, ja. I hjärtats och
hjärnans valv. Det stämmer. Mina herrar och damer,
nordmannen Per Gästgivare körde en dag en stor diktare.
Medan de nu sutto och körde, säger den enfaldige Per
Gästgivare, han säger: Med förlov, vad är nu egentligen detta
att dikta för något — efter er mening? — Den store
diktaren åstadkommer en sammanknipen mun i sitt ansikte,
spänner ut sitt fågelbröst till det yttersta och frambringar
följande ord: Att dikta är att hålla domedag över sig själv.
— Varpå nordmannen Per Gästgivare kände sig träffad i
hela kroppen av orden. ..
Klockan elva. Skorna, var fan bli skorna av...? Nå
men med hänsyn till det olycksaliga maneret att resa borst
mot allt och alla — i en tid, vari annars ingen har rål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
