Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 53
Han hyste stor fruktan för Buskerud; Smålenene uppgav
han. Saken är den, sade han sedan, vi ha för litet pängar
på vänsterhåll. Ni och andra, som ha pängar nu, borde
stödja saken. Det är dock sannerligen fråga om
någonting för hela landets framtid nu.
Jag? Har jag pängar? frågade Nagel. Ack, det är
smått bevänt med det.
Ja ja, om ni också inte är miljonär så. Det var någon
som berättade att ni var en riktig pänningkarl, att ni till
exempel hade en lantegendom på sextiotvåtusen kronor.
Hehehe, jag har väl aldrig hört så tokigt. Det
inskränker sig till att jag i dessa dagar har fått en smula
morsarv, några få tusen kronor. Det är alltsammans.
Någon lantegendom har jag däremot icke, det är en
mystifikation.
De hade kommit till doktorns hus, ett gulmålat
tvåvåningshus med veranda, målningen var avfallen på flera
ställen, takrännorna hängde i trasor. I översta våningen
var en ruta borta, gardinerna voro långt ifrån rena.
Nagel kände sig antipatiskt stämd av husets oordentliga
utseende och ville genast gå, men doktorn sade:
Vill ni inte gå med in? Inte? Jag hoppas jag ser er
senare då. Både min hustru och jag skulle vara mycket
glada om ni besökte oss. Ni vill inte gå med in och hälsa
på min hustru nu?
Er fru var på kyrkogården, hon är knappast
hemkommen ännu.
Det har ni min själ rätt i; hon följde med de andra.
Nåja, titta in senare någon gång, då ni går förbi.
Nagel drev ner till hotellet igen; men just när han skulle
stiga in genom dörren, föll något honom in. Han knäppte
i fingrarna, slog upp ett litet kort skratt och sade högt:
Det skulle vara trevligt att se om versen står där ännu!
Därmed gick han åter upp till kyrkogården och stannade
framför Mina Meeks gravsten. Det fanns inga människor
någonstädes, men versen var bortstruken. Vem hade gjort
det? Av hans bokstäver fanns icke ett spår kvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
