Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 Mysterier
VI.
Moorgonen efter befann Nagel sig i en skär och glad
sinnesstämning. Den hade kommit över honom
medan han låg i sängen, det var som taket i hans rum
plötsligt steg och steg uppåt, steg uppåt i det oändliga, och
blev till ett fjärran, klart himlavalv. Och han kände på
en gång en mild, ljuv vind fara över sig, som om han låg
ute i grönt gräs. Flugorna surrade också omkring i
rummet; det var en varm sommarmorgon.
Han fick kläderna på i en hast, lämnade hotellet utan
att spisa och flanerade ut i staden. Klockan var då elva.
Från hus till hus genljödo redan alla pianon; genom de
öppna fönstren hördes olika melodier från kvarter till
kvarter, och en nervös hund svarade högt uppe i gatan
med långa tjut. Nagel fylldes av ett ljust behag, han
började ofrivilligt att sjunga för sig själv, och i det han gick
förbi en gammal man, som hälsade på honom, fick han
tillfälle att sticka en slant i handen på honom.
Han kom till ett stort, vitt hus. Ett fönster slås upp i
andra våningen, en vit, tunn hand häktar på haken.
Gardinen röres ännu, handen vilar ännu på haken, och Nagel
hade en förnimmelse av att någon stod bakom gardinen
och iakttog honom. Han stannade och stirrade uppåt, han
stod kvar på sin post i över en minut, men ingen syntes.
Han såg på skylten över porten: F. M. Andresen, danskt
konsulat. ;
Nagel tänkte just gå, men då han vände sig, stack
fröken Fredrikke ut sitt långa, förnäma ansikte, och hennes
förundrade ögon sågo efter honom. Han stannade igen,
deras blickar möttes, hennes kinder började att färgas,
men som för att trotsa allt drog hon upp blusärmarna
litet och lade sig på armbågarna i fönstret. På detta sätt låg
hon riktigt länge, det tycktes ej vilja bliva någon
förändring, och Nagel måste slutligen göra slut på det och gå.
En besynnerlig fråga uppstod i detsamma i hans huvud.
Månne den unga damen låg på knä innanför fönstret? I
så fall — tänkte han — är det inte vidare högt i taket i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
