Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 61
ögonblicket, att jag i detta ögonblicket behövde den och
den sorten och så och så mycket ljus, alltså bara en stråle
sol från ett hål i gardinen, och så vidare. Men då jag
senare steg upp och gick ut, såg jag först en vacker dam
i ett fönster — därmed såg han bort på fröken Andresen,
som slog ned ögonen — därnäst såg jag ett stort antal
fartyg, så en liten flicka, som höll en katt i armarna, och
så vidare, alltsammans saker, som gjorde var sitt intryck
på mig. Strax efter gick jag in i skogen, och det var där
jag fick se båten och halvmånen, bara genom att ligga
på ryggen och glo upp i himlen.
Damerna logo fortfarande; doktorn tycktes också
smittas av deras fnissningar, han sade med ett leende:
Och det var således med en silverkrok, ni fiskade.
Ja, med en silverkrok.
Hahaha.
Då steg plötsligt blodet upp i fröken Dagny Kiellands
ansikte, och hon sade:
Jag kan gott förstå att en sådan föreställning... Jag
kan för min del så tydligt se båten och seglet, denna blå
halvmåne ... Och tänk, en sådan vit silverkrok ner
genom vattnet! Jag tycker det är vackert.
Mer kunde hon icke säga, hon stammade och stod tyst;
hon såg ner mot marken.
Nagel befriade henne genast:
Inte sant? Jag sade också med en gång till mig själv:
Pass på, detta är en sanndröm, ett varsel. Det skall vara
en påminnelse för dig: Fiska med rena krokar, med rena
krokar! Ni frågade, doktor, om jag spelar? Jag spelar
inte, inte alls; jag drar med mig en violinlåda, men det
är inte en gång en violin i den, lådan är full av
smutskläder, tyvärr. Jag tyckte bara att det skulle se bra ut att
ha en violinlåda med bland koffertarna, det var därför
jag skaffade mig den. Jag vet inte om ni efter detta får
ett alltför dåligt intryck av mig; men det kan inte
hjälpas, fast det verkligen gör mig ont. Det är förresten
silverkroken, som är skuld till alltsammans.
De förbluffade damerna fnissade icke längre; även dok-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
