Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 Mysterier
Törs jag hoppas, fröken, att ni har förlåtit mig den
fruktansvärda galenskapen av mig ute i skogen den där
gången?
Han talade häftigt, nästan viskande, och hon blev
tvungen att svara.
Ja, sade hon, nu förstår jag bättre ert uppförande den
kvällen. Ni är visst inte riktigt lik alla andra människor.
Tack! viskade han. Å ja, jag tackar er som jag aldrig
har tackat i mitt liv! Jo, varför är jag inte som
andra människor? Ni skall veta, fröken, att jag har
ansträngt mig under hela kvällen att mildra det intryck ni
först måste ha fått av mig. Jag har inte sagt ett ord utan
att det varit sagt för er skull. Vad säger ni om det? Tänk
på, att jag hade förgått mig svårt emot er, och något måste
jag göra. Jag bekänner, att jag alldeles riktigt har varit
i en något ovanlig sinnesstämning hela dagen; men jag
har dock gjort mig åtskilligt värre än jag var och jag
har spelat litet misstänkt nästan hela tiden. Det var
nämligen angeläget för mig att få er att tro, att jag verkligen
var något oberäknelig av mig, att jag över huvud begick
bisarra förseelser; därmed hoppades jag få er att ursäkta
mig desto lättare. Därför trängde jag mig också in med
mina drömmar på orätt tid och plats, ja, jag blottade mig
till och med mycket klumpigt i fråga om en violinlåda,
avslöjade frivilligt en dårskap hos mig, något som jag
inte var tvungen till...
Förlåt! avbröt hon honom hastigt, men varför går ni
nu och berättar mig allt detta och förstör alltsammans
igen?
Nej, jag förstör det inte. När jag berättar för er, att
jag den där gången ute i skogen verkligen gav efter för
ett ögonblicks elaka infall, och sprang efter er, så skall
ni förstå det. Det var bara ett plötsligt behov hos mig
att skrämma er för att ni sprang er väg. Ja, den gången
kände jag ju er inte. Men när jag nu berättar för er, att
jag är precis som alla andra människor, så skall ni förstå
det också. Jag har i afton gjort mig till åtlöje och
förbluffat ett helt sällskap genom det mest excentriska upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
