Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Myslterier 67
På mig? skrek doktorn. Inte ett spår, naturligtvis!
Hahaha, jag tror ni är tokig jag. Nej, nu promenera vi
litet. Upp alle man! Det börjar bli kyligt i luften.
Fryser du, Jetta?
Nej, jag fryser inte, låt oss sitta, svarade frun.
Men nu var doktorn hågad för att gå; han ville absolut
promenera; det var kyligt i luften, sade han en gång till,
och om han så bleve ensam om det, så ville han röra på
sig. Nagel reste sig då och följde honom.
De drevo några gånger fram och tillbaka på kajen,
knuffade sig igenom folkmassan, pratade och besvarade
folks hälsningar. De gingo kanske en halv timme på detta
sätt, så ropade fru Stenersen till dem:
Nej, kom då tillbaka någon gång! — Vet ni vad vi ha
hittat på, medan ni voro borta? Jo, vi ha bestämt oss för
att ha stor bjudning hos oss i morgon kväll. Ja, ni, herr
Nagel, måste absolut komma! Men nu skall ni veta, att
med stor bjudning hos oss förstås ingenting annat än det
minsta möjliga av mat och dryck...
Och det mesta möjliga av skoj och spektakel, ja,
avbröt doktorn muntert. Jo, jag känner till det. Nå, men
det är inte något tokigt påhitt; jag har hört många värre
saker av dig, Jetta. — Doktorn hade med ens kommit i
gott humör och log godmodigt med hela ansiktet vid
utsikten till denna afton. — Kom bara inte för sent, sade
han, och måtte jag nu bara inte bli utkallad.
Men kan jag infinna mig i dessa kläder? frågade Nagel.
Jag har inga andra.
Allesammans skrattade, och fru Stenersen svarade:
Naturligtvis. Det är riktigt trevligt.
På hemvägen blev Nagel gående vid Dagny Kiellands
sida. Han hade inga ansträngningar gjort för att få gå
där, det skedde alldeles tillfälligt; fröken gjorde heller
ingenting för att förhindra det. Hon hade just sagt att
hon redan gladde sig åt morgondagens kväll, för att det
alltid var så trevligt och fritt hos doktorns, de voro
sådana utmärkta människor, de förstodo att göra det så
roligt — då sade Nagel plötsligt och med låg röst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
