Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 Mysterier
tarie Reinert och den unge kandidaten och pratade
tillsammans. Adjunkten, denne tystlåtne man, som sällan
eller aldrig gav ett ljud ifrån sig, var helt enkelt redan
full, och nu i stämningens hetta talade han med blossande
kinder högt om både det ena och det andra. Där hade
vi nu Serbien, där åttio procent av befolkningen varken
kunde läsa eller skriva, stod det så mycket bättre till här?
Ja, han måste verkligen fråga! — Och adjunkten såg sig
omkring med bister min, fast icke en själ hade motsagt
honom.
Värdinnan ropade på Nagel och gjorde plats för
honom vid damernas bord. Vad han helst ville dricka? De
sutto just och talade om Kristiania, sade hon. Det var
dock en underlig idé av Nagel, att komma och slå sig ned
i en småstad, när han hade valfrihet och till och med
kunde vara i Kristiania.
Nagel fann icke idén så underlig ändå; han skulle ju
ligga på landet och ha semester. Han ville förresten icke
vara i Kristiania under några förhållanden; Kristiania
var ett av de sista ställen, han skulle välja.
Verkligen? Men det var dock huvudstaden i alla fall.
Där var ju mötesplatsen för allt som fanns i landet av
storheter och berömdheter och konst och teater och allt
möjligt.
Ja, och förutom detta alla de främlingar, som
strömmade dit, anmärkte fröken Andresen; främmande
skådespelare, sångare, musiker, konstnärer av alla slag.
Dagny Kielland satt tyst och bara hörde på.
Å ja, det kunde nog vara sant, instämde Nagel också;
men han visste icke hur det var, men var gång Kristiania
blev nämnt, såg han ett parti av Grænsen för sina ögon,
och det luktade uthängda kläder. Det var verkligen sant,
han hittade icke på det. Han fick föreställningen om en
uppfiffad småstad med ett par kyrkor, ett par tidningar,
ett hotell och en gemensam vattenpost, men med de största
människor i världen. Han hade aldrig sett människorna
brösta sig som där, och herregud vad han mången gång
hade önskat sig bort, när han hade levat där!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
