Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 Mysterier
kade med ögonen och tänkte efter, och under detta hade
han ett sorgmodigt uttryck.
Men nu hade också adjunkten hört vad det var tal om,
och han protesterade emot att Kristiania var mindre än till
exempel Belgrad. På det hela taget var icke Kristiania
mindre än andra huvudstäder av jämförlig storlek ...
Här började allesammans att skratta; adjunkten såg
alltför komisk ut med sina upphettade kinder och sin
orubbliga övertygelse. Advokaten Hansen, en
synnerligen liten man med guldbågade glasögon och blank hjässa,
skrattade utan uppehåll åt honom och slog sig på knäna
och skrattade.
Jämförlig storlek, jämförlig storlek, skrek han.
Kristiania är inte mindre än andra huvudstäder av samma
storlek, av precis samma storlek. Inte mycket mindre. Å,
du store tid! Skål!
Nagel började åter tala med kandidat Öjen. Jo, i sina
yngre dagar hade också han — Nagel — svärmat för
musik, och då särskilt för Wagner. Men det hade blivit
utplånat med åren. Han lyckades aldrig komma längre än
till att lära noterna och göra ett par toner.
På piano? frågade studenten. Piano var hans fack.
Nej, fy! På violin. Men som sagt: jag kom ingen vart
och jag slutade genast.
Hans ögon snuddade tillfälligtvis vid fröken Andresen,
som nu i minst en kvart hade suttit och pratat med
notarien i ett hörn vid kakelugnen. Hennes blick mötte
Nagels, hastigt, oförhappandes, men hon flyttade sig likväl
oroligt på stolen och tappade med ens tråden till vad hon
tänkte säga.
Dagny satt och slog sig i handen med en hopvikt
tidning. Hennes långa, vita fingrar hade inga ringar.
Nagel mönstrade henne i smyg. Du store Gud, vad hon var
vacker i afton; i denna belysning mot den mörka väggen
såg hennes tjocka, ljusa hårfläta ännu ljusare ut.
Hennes kropp hade, när hon satt, en liten nyans av yppighet,
men när hon reste sig, var den borta. Hon hade en lätt,
vaggande gång, som om hon gått mycket på skeppsdäck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
