- Project Runeberg -  Mysterier /
79

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MysSsterier 79

ni sade. Han var en stor och användbar, men till arten
ytterst ordinär kraft bara, det sade ni, ett kolossalt
lillfinger på Beaconsfield.

Jag minns det; ni tog ordet ifrån mig, hehehe. Gott,
men jag skriver under detta också, varför inte? Det kan
väl inte bli värre än det redan är. Men döm mig milt!

Då sade doktor Stenersen:

Säg mig en sak: är ni högerman?

Nagel spärrade förvånat upp ögonen; så brast han i
skratt och svarade:

Ja, vad tror ni?

I detsamma ringde det på dörren till doktorns
mottagningsrum. Frun sprang upp; naturligtvis, nu skulle
doktorn ut igen, tyvärr. Ja, men ingen annan fick bryta upp
ännu, absolut inte, inte före tolv i varje fall. Fröken
Andresen skulle helt enkelt sätta sig igen; Anna skulle taga
in mera varmt vatten, mycket mera varmt vatten.
Klockan var bara tio.

Herr notarie, ni dricker ju ingenting.

Jo, notarien försåg sig nog.

Jo, men ni få inte bryta upp. Ni måste vara kvar
allesammans. Dagny, du är så tyst?

Nej, Dagny var icke tystare än vanligt.

Nu kom doktorn in från mottagningsrummet. Man
måste ursäkta honom, han måste iväg; farligt fall.
Förblödning. Nå, det var inte längre borta än att han
kunde vara tillbaka igen om två, tre timmar; hoppades att
återse sällskapet då. Adjö allesamman, adjö Jetta.

Så gick doktorn hastigt sin väg. En minut senare
syntes han tillsammans med en annan man småspringa nedåt
vägen till bryggan, så brått hade han.

Frun sade:

Ja, låt oss nu hitta på något... Usch, ni må tro att
det är ganska tråkigt många gånger att vara ensam hemma
när min man far ut. Isynnerhet om vinternätterna är
det rent av gräsligt, då kan jag ofta inte vara säker på
att han kommer tillbaka en gång.

Det finns inga barn i huset, ser jag, frågade Nagel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free