Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 Mysterier
ning. Det är det frågan gäller... Nå, men till den grad
har Gladstone rätt, och så rent är mjölet i hans påse, att
det sannerligen aldrig faller honom in att frivilligt
upphöra med sin godhet mot vår värld. Han måste alltfort
vara i farten, han är nödvändig överallt. Och så slår
han då världen om öronen med sin visdom i Birmingham
och sin visdom i Glasgow, bringar en korkskärare och en
advokat till samma politiska åskådning, strider dråpliga
för sin övertygelse och anstränger sina gamla, trofasta
lungor till det yttersta för att ej ett enda av hans
kostbara ord skall gå förlorat för åhörarna. Och när akten
är slut och folket har jublat och Gladstone har bugat, så
går han hem om aftonen och lägger sig och knäpper
händerna och läser sin bön och somnar, utan en enda liten
misstanke i sin själ, utan att skämmas över att han har
fyllt Birmingham och fyllt Glasgow — med vad? Han
har endast känslan av att ha gjort sin plikt mot
människorna och rätt mot sig själv, och så slumrar han in som
en rättfärdig slumrar in. Han förmår inte vara syndig
nog att säga till sig själv: I dag har du inte gjort det så
bra, du tråkade ut de båda bomullsspinnarna på första
bänken, du fick den ene att gäspa — han förmår inte säga
detta till sig själv, ty han är inte säker på att det är sant.
Och ljuga vill han icke, ty att ljuga är synd, och
Gladstone vill icke synda. Nej, han skulle säga: jag tyckte det
var en man som gäspade, det föreföll mig, märkvärdigt
nog, som om han gäspade, men jag har väl tagit fel,
mannen gäspade nog inte. Hehehe... Jag vet inte om det
var något i den stilen, jag yttrade i Kristiania, men det
gör ingenting. Jag tillstår i varje fall att Gladstones
storhet som ande aldrig har gjort något så särdeles
överväldigande intryck på mig.
Stackars Gladstone då! sade notarie Reinert.
På detta svarade Nagel ingenting.
Nej, det var inte detta, ni talade om i Kristiania,
upplyste Öjen. Ni gick lös på Gladstone för hans
förhållande till irländarna och Parnell och sade bland annat
att någon betydlig ande var han icke. Det minns jag att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
