- Project Runeberg -  Mysterier /
104

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104 Mysterier

Men hörde du inte musik i natt? frågade jag. Jag har
hört en outsägligt skön musik.

Och hon svarade:

Jo, det var jag som spelade och sjöng.

Var det du? Säg mig, barn, om det var du?

Det var jag.

Hon räckte mig handen och sade: Men kom nu, jag
skall följa dig på väg.

Och vi gingo ut ur tornet och vi gingo hand i hand in
i skogen. Solen sken på hennes gyllne hår, och hennes
svarta ögon voro underbara. Jag tog henne i mina armar
och kysste hennes panna, därpå föll jag på knä för henne.
Med skälvande händer löste hon ett svart band och knöt
det om min ena handled; men medan hon gjorde detta,
grät hon och var upprörd. Jag frågade:

Varför gråter du? Förlåt mig om jag har gjort dig’
något ont!

Men hon svarade blott:

Kan du se staden?

Nej, svarade jag, jag kan inte se staden. Kan du?

Res dig och låt oss gå längre, sade hon. Åter ledde
hon mig. Jag stannade på nytt och drog henne in till
mitt bröst, och jag sade:

Vad du gör mig glad, vad du fyller mig med lycka!

Och hon skälvde i mina armar, men hon sade likväl:

Nu skall jag vända om. Du kan väl se staden?

Ja, svarade jag, det kan väl också du?

Nej, svarade hon.

Varför inte det? frågade jag.

Hon drog sig undan mig och såg på mig med vidöppna
ögon, och innan hon gick bugade hon sig djupt för mig
till farväl. Då hon hade gått ett par steg vände hon sig
om ännu en gång och såg på mig.

Men då såg jag att även hennes ögon voro blinda ...

Nu går det en tid av tolv timmar som jag inte kan
göra reda för och som ha suddats ut för mig. Jag vet
inte var de ha blivit av, men jag har slagit mig i pannan
och sagt: Det är tolv timmar det är frågan om, de måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free