Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 Mysterier
bryta den ett par gånger med en anmärkning om den
djupa friden i skogen.
Kan ni känna hur skogen doftar just här? Kära ni,
låt oss sätta oss en stund!
Hon satte sig, ännu tyst, ännu tankfull, och han satte
sig framför henne.
Han kände det som en plikt att prata henne munter
igen. Det var ju egentligen inte någon sorglig saga, det
var en lustig saga, pyttsan! Nej, i Indien — i Indien, där
voro sagorna någonting annat, de togo andan ifrån en och
genomisade en med skräck. Det fanns två sorter av indiska
sagor: de överjordiskt härliga om diamantgrottor,
prinsar från bergen, frestande skönheter från havet, andar
från jorden och luften, pärlpalatser, slott i västerled,
flygande hästar, skogar av silver och guld. Andra
beskrevo med förkärlek det mystiska, det stora och hemska
och vidunderliga; över huvud voro österlänningarna
oupphunna i att kläcka ut kolossala spökhistorier, feberfoster
av vilda hjärnor. Deras liv var inkapslat i en sagovärld
ända från första början, och de talade lika lätt om
feernas vilda hemort bortom bergen som om den stumme
väldige i skyn, den store mäktige som larvar omkring
däruppe i rummet och tuggar stjärnor. Men allt detta kom sig
av att dessa människor levde under en annan sol och åto
frukt istället för biff.
Dagny frågade:
Men ha vi inte själva utmärkta sagor?
Vidunderliga. Bara av en annan sort. Vi hade icke
något begrepp om en sol som kunde lysa och bränna till
det outhärdliga. Våra huldre-sagor höllo sig till jorden,
höllo sig under jorden, de voro foster av en skinnbyxad
fantasi, utruvade under mörka vinternätter i
timmerkojor med rökfång i taket. Hade hon någonsin läst Tusen
och en natts sagor? Dessa sagor från Gudbrandsdalen,
denna robusta bondpoesi, denna fantasi till fots, den
hörde oss till, det var vår ande. Vi ryste inte åt våra sagor,
de voro lugnt lustiga, vi skrattade åt dem. Vår hjälte var
inte en praktfull prins, utan en knipslug klockare. Va’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
