- Project Runeberg -  Mysterier /
108

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108 Mysterier

Paus.

Plötsligt ser han upp på henne, och hans ögon stråla.

Jag är glad i kväll, skall jag säga er, och därför har
jag kanske sladdrat för mycket. Jag är glad för allting,
först och främst för att jag går här tillsammans med er;
men därnäst är jag också glad därför, att jag tycker att
denna natt är den skönaste jag upplevat. Jag begriper
det inte. Det är som om jag vore en del av denna skog
eller denna mark, en gren på tallen eller en sten, gärna
en sten också, men en sten som är genomträngd av all
denna fina doft som omsveper oss. Se därborta, nu
ljusnar det; där står en strimma av silver.

De sågo båda mot den vita strimman.

Jag är också glad i kväll, sade hon.

Och detta sade hon utan att vara nödd, av fri vilja,
omedvetet, som om det gjorde henne en glädje att säga
det. Nagel såg henne uppmärksamt i ansiktet och fick
vatten på sin kvarn igen. Nervöst, impulsivt började han
att göra utläggningar om midsommarnatten, att skogen
stod och vaggade och susade, vaggade och susade, att den
gryende dagen därborta förändrade honom, satte andra
makter på tronen i hans inre. Grundtvig sjunger: Det
kändes på oss, vi ljusets barn, att natten nu är förliden!
— Men om han pratade för mycket, så skulle han kanske
hellre visa henne ett litet konststycke med ett strå och en
kvist, varigenom strået blev starkare än kvisten. Han
ville göra allt för henne ... Titta där, låt mig bara peka
på den minsta sak som gör intryck på mig: den
ensamma enklungan där borta. Den formligen böjer sig emot
oss och ser god ut. Och från tall till tall spänner
spindeln sina vävar; de likna något egendomligt kinesiskt
arbete, likna solar, spunna av vatten. Ni fryser väl inte?
Jag är säker på att det dansar varma, leende älvor runt
om oss nu; men jag vill i alla fall tända en nying om ni
fryser... Just nu faller mig någonting in: var det inte
här i närheten Karlsen blev funnen?

Var detta betalningen för den pik hon gav honom?
Han såg ut att kunna göra vad som helst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free