Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 Mysterier
Nej, förlåt, vänta litet, jag vill inte att ni skall begära,
priset bestämmer jag alltid själv. Jag värderar en sak,
bjuder så och så mycket för den, och därmed bastal!! Ni
skulle kunna begära en oblyg summa, ni skulle kanske
vilja skörta upp mig, varför inte? Mot detta kan ni
invända att ni väl egentligen inte ser så glupsk ut — gott,
det erkänner jag villigt; men i alla fall, jag har att göra
med många slags människor och jag håller styvt på att
få bestämma priset själv, så vet jag vad jag gör. Det är
en princip hos mig. Vad hindrar er att begära till
exempel tre hundra kronor för stolen, om ni själv fick råda?
Ni kunde göra det så mycket hellre, som ni vet att det i
verkligheten är en unik och enastående möbel det är fråga
om. Men ett sådant fabelaktigt pris är det omöjligt för
mig att betala; jag säger det rent ut, för att ni inte skall
göra er några illusioner. Jag kan väl inte ruinera mig,
jag skulle vara tokig om jag betalade er tre hundra
kronor för den där stolen; kort och gott: Jag ger er två
hundra för den, inte ett öre mer. Vad jag anser en sak
värd, det betalar jag, men inte mer.
Hon sade icke ett ord, hon stirrade på honom och
spärrade upp ögonen. Till sist trodde hon att han skämtade
och började åter skratta, att le helt stillsamt och förvirrat.
Nagel tog lugnt upp de röda sedlarna ur fickan och
viftade ett par gånger i luften med dem. Emellertid
släppte han inte stolen ur sikte. Han sade:
Jag vill inte neka till att ni möjligen kunde ha fått
mer av någon annan, jag vill vara ärlig och tillstå det;
litet mer kunde ni kanske ha fått. Men nu har jag en
gång för alla tänkt mig två hundra i runt tal för denna
tingest, och jag tycker inte att jag kan gå längre. Gör
nu förresten som ni själv vill; men tänk er för
dessförinnan. Två hundra är ju också en slant.
Nej, svarade hon med sitt förlägna leende, behåll era
pengar.
Behålla mina pengar! Vad skall detta betyda? Törs
jag fråga vad det är för fel med mina pengar? Tror ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
