Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 119
Såå. Och er far, var han också sjöman?
Ja.
Då har ni kanske varit med? Förlåt att jag frågar.
Ja, jag har varit med i många år.
Verkligen? Nej, det var riktigt trevligt! Har sett
många länder, plöjt saltan bölja, som man säger! Ja, se
där! Och så har ni slagit er ner här igen? Åja, hemma
är det i alla fall allra bäst, ja härhemma ... Apropos, ni
har ingen aning om var er farfar har fått tag i den här
stolen? Jag skall nämligen säga er, att det är mig mycket
angeläget att få veta litet av sakernas historia, så att säga
känna deras levnadslopp.
Nej, jag vet inte var han har fått fatt i den, det är så
länge sedan. Kanske från Holland? Nej, jag vet inte.
Han märkte till sin tillfredsställelse att hon blev mer
och mer livlig. Hon hade kommit längre fram i rummet,
hade blivit stående nästan bredvid honom medan han
bollade med stolen och aldrig tycktes se sig mätt på den.
Han pratade oavlåtligt, gjorde sina anmärkningar om
arbetet, blev hänförd då han på baksidan av ryggstödet
upptäckte en liten inlagd skiva, vari det i sin tur inlagts en
annan skiva — tarvligt arbete, smaklöst klåperi, som inte
en gång var riktigt färdiggjort. Stolen var rutten, och
han behandlade den mycket försiktigt.
Ja, sade hon så, om ni verkligen... jag menar: Kan
det vara er något nöje att äga stolen, så får ni gärna
behålla den. Jag skall själv bära den till hotellet, om ni
önskar det. Jag har ingen användning för den. — Och
plötsligt måste hon börja skratta åt hans iver att komma
i besittning av denna mögliga möbel. Den har ju i själva
verket inte mer än ett ordentligt ben, sade hon.
Han såg på henne. Hennes hår var vitt, men hennes
leende var ungt och käckt och hennes tänder härliga. Då
hon skrattade blevo hennes ögon blanka av vatten.
Vilken svartögd gammal ungmö! Nagel ändrade icke en
min.
Det gläder mig, sade han i torr ton, att ni har bestämt
er för att överlåta stolen åt mig. Nu komma vi till priset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
