Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 MÖysterier
gånger, och denna stolthet håller mig tillbaka, ställer sig
så att säga på bakbenen, om jag försöker att schackra
mig till ett dyrbart föremål. Hela min samling skulle
falla i min — i ägarens aktning, om jag förde in ett
sådant föremål bland de andra, det skulle lägga en viss
falsk ton över den minsta sak. Hehehe, jag kan inte
annat än skratta, det är väl ändå alldeles bakvänt att det
är jag som skall stå här och tala er sak, istället för att,
som jag borde, se på min egen fördel. Men när ni
tvingar mig till det, så.
Hon gav sig inte, nej, han kom inte ur fläcken med
henne. Hon stod fast vid att antingen tog han stolen för
en bagatell, en krona eller två, eller också lät han bli. Då
ingenting hjälpte mot denna halsstarrighet, sade han
slutligen för att rädda skenet:
Gott, låt det vara i dag. Men lova mig att ni inte säljer
stolen till någon annan innan ni underrättar mig om det;
vill ni det? Jag släpper den inte, så mycket ni vet det,
även om den blir litet dyrare ändå. I alla fall är jag
villig att betala lika mycket som varje annan, och jag kom
ändå först.
Då Nagel hade kommit ut, gav han sig till att gå
nerför gatan med långa, häftiga steg. Vilken styvsinthet
hos denna kvinna, vad hon var fattig och misstänksam!
Såg du sängen! sade han till sig själv; inte ens halm i
bottnen, inte en gång ett täcke över, utan två underkjolar,
som hon kanske måste använda bägge två under kyliga
dagar. Och i alla fall så rädd för att komma ut i något
obekant något, att hon avvisar det utmärktaste tillbud!
Men vad satan angick det förresten honom. Men det
var då fan till fruntimmer, vad? Om han skickade en
karl till henne att bjuda på stolen, skulle hon fatta
misstankar då också? Den dumma människan, den dumma
människan! Men vad hade han där att göra, när han
blev så avspisad?
I sin förargelse hade han kommit ända upp till hotellet
innan han visste ordet av. Han stannade, vände lika
häftigt om och begav sig på nytt neråt gatan, bort till J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
