- Project Runeberg -  Mysterier /
123

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mysterier 123

Hansens Skrädderiaffär, där han gick in. Han fick
mäster i enrum, beställde mellan fyra ögon en rock, en rock
av den och den sorten, och anmodade skräddaren att hålla
denna beställning hemlig för alla; när rocken blev
färdig skulle den omedelbart sändas ner till Minuten, till
Grögård, den lytte kolbäraren, som. ..

Var det Minuten som skulle ha den?

Än sedan? Ingen nyfikenhet! Vad var detta för
nosande?

Ja, men för måttets skull.

Nå, på det viset! Ja, det var Minuten som skulle ha
den; det var bra, Minuten skulle själv komma och ta
mått, varför inte? Men inte ett enda onödigt ord, inte
ett blink med ögat — var det förstått? Och när blir
rocken färdig? Om ett par dagar; gott!

Nagel räknade genast upp pengarna, sade adjö och gick.
Han gned sig i händerna, hans förargelse var över, och
han sjöng. Jo jo, han skulle i alla fall — i alla fall!
Vänta bara! Då han kom hem sprang han upp på sitt
rum och ringde, hans händer darrade av otålighet, och
knappt hade dörren gått upp förrän han ropade:

Telegramblanketter, Sara!

Han hade just öppnat sin violinlåda, då Sara steg in,
och hon såg till sin stora häpnad att denna låda, som hon
alltid hade behandlat så försiktigt, endast innehöll
smutskläder och några papper och skrivdon på bottnen, men
ingen violin. Hon kom sig inte för att gå med
detsamma, utan blev stående och såg på den.

Telegramblanketter! upprepade han högre, jag bad om
telegramblanketter.

Då han slutligen fick blanketterna, skrev han en
order till en bekant i Kristiania att anonymt och hemligt
sända två hundra kronor till en fröken Martha Gude
härstädes, utan ett ord skriftligt. Befaller djupaste tystnad.
Johan Nagel.

Men det gick inte, nej, när han tänkte efter måste han
kassera planen. Var det inte bäst att han förklarade sig
litet utförligare och skickade med pengarna, för att vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free