- Project Runeberg -  Mysterier /
125

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mysterier 125

tjänstemän hade en näsa så lång som så att
nosa med...

Nagel ringde igen och fick hotellvaktmästaren att
hämta brevet tillbaka med detsamma.

All denna nervösa upphetsning, som han hade varit i
hela dagen, gjorde honom till slut ganska led på
alltsammans. Han gav i själva verket fan i alltihop! Vad
angick det honom att Herren Gud hade ställt till en
sammanstötning med förluster av människoliv på Eriebanan
långt inne i Amerika? Nej, inte ett dugg! Nå, men lika
litet hade han att beställa med välaktade mamsell Martha
Gude härstädes.

X.
Ps lördagskvällen steg Minuten in i Nagels rum på
hotellet. Minuten hade sin nya rock på sig och sken
av glädje.

Jag mötte notarien, sade han, och han förändrade inte
en min, utan frågade mig till och med av vem jag hade
fått rocken. Så knepig var han att ställa mig på prov.

Vad svarade ni då?

Jag skrattade åt det och svarade att det ville jag inte
säga, inte till någon människa, han fick lov att ursäkta
mig, farväl!... Jo, jag skall nog svara honom ... Se, det
är väl tretton år sedan jag hade en ny rock på mig; jag
har räknat efter ... Jag ber att få tacka er för pengarna
ni gav mig sist. Det var återigen alltför mycket pengar
för en vanför man, vad skall jag använda alltsammans
till? Ni gör mig så kollrig med alla era välgärningar, att
det är hemskt; det är liksom alltsammans vore löst inne
i mig och inte kan wara lugnt. Hahaha. Men Gud hjälpe
mig, jag är ett barn. Nej, jag visste nog att jag skulle
få rocken någon gång; vad var det jag sade? Det tar
ofta litet tid, men jag väntar aldrig förgäves. Löjtnant
Hansen lovade mig en gång två ylleskjortor, som han inte
använde mer. Det är två år sedan nu, men jag är lika
säker på att jag får dem som om jag redan hade dem på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free