Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 Mysterier
säker på att de också blevo expedierade. Han rev
telegrammet i bitar, brände upp det genast och skrev ett brev
i flygande fläng. Jo, det var bättre, bara ett litet brev
var fullständigare, det kunde verkligen gå för sig. Jo,
han skulle visa henne, låta henne förstå...
Men då han hade lagt in pengarna och lackat kuvertet
blev han sittande en stund i funderingar igen. Hon
kunde trots allt fatta misstankar, sade han till sig själv; två
hundra kronor är för rund summa, till på köpet en
summa som han nyss hade viftat henne kring näsan med.
Nej, inte heller detta gick an! Han tog upp ännu en tia
ur plånboken, öppnade kuvertet och förändrade beloppet
till tvåhundratio kronor. Sedan förseglade han brevet
och skickade iväg det.
Ännu en hel timme efteråt fann han detta knep alldeles
förträffligt när han tänkte på det. Det skulle falla ner
över henne som ett vidunderligt himmelsbrev, ovanifrån,
från höjden, nedsläppt till henne av okända händer. Och
vad skulle hon inte säga när hon fick dessa slantar! Men
då han åter frågade sig vad hon skulle komma att säga,
hur hon skulle ta det hela, blev han modlös igen:
Planen var farlig, alltför djärv, det var en dum och dålig
plan. Det var just det felet, att hon inte skulle säga
något förnuftigt, utan bära sig åt som en gås. När
brevet kom, skulle hon helt enkelt inte begripa sig på det,
utan överlåta åt andra att reda ut det. Hon skulle breda
ut det på postkontorets disk, så att hela staden skulle
komma att rota i det, skulle på fläcken lägga alltsammans
i posttjänstemannens hand, kanske skulle hon till och
med göra sig envis och säga: Nej, behåll era pengar!
Så lägger posttjänstemannen sitt finger på näsan och
skriker: Vänta litet, stopp ett tag, det går upp ett ljus
för mig! Och han slår i böckerna och finner att samma
summa är avsänd härifrån för ett par dagar sedan, just
samma summa för att inte säga kanske samma sedlar, två
hundratio kronor, till den och den adressen i Kristiania.
Avsändaren visar sig vara en Johan Nagel, en främling,
som för tillfället bor på Central... Jo, sådana där post-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
