Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 131
Se, nu i dag gör jag det endast och allenast för att jag
är nervös och redan högst ankommen. Där är hela
förklaringen. Ni kan naturligtvis mycket väl märka att jag
är dödfull? Jo visst kan ni det; varför skall ni förställa
er? Men vad var det jag ville säga — jo, det skulle
verkligen intressera mig att veta, hur mycket ni anser mig vara
i stånd att genomskåda av den mänskliga själen. Hehe,
jag menar att till exempel kunna märka en aldrig så liten
underton i stämman hos den jag talar med, jag hör
otroligt väl. När jag sitter och pratar med en man, så
behöver jag inte se på mannen för att kunna följa med i vad
han säger, jag hör genast om han försöker slå i mig något
eller om han förfalskar något. Rösten är en farlig
apparat. Förstå mig rätt: jag menar inte precis röstens
materiella ljud, den kan vara hög eller låg, klangfull eller rå,
jag menar inte röstämnet, tonens tillvaro, nej, jag håller
mig till mysteriet bakom den, den värld, varifrån den
utgår... Åt helvete förresten med världen bakom! Alltid
skall det vara en värld bakom! Vad fan rör det mig?
Nagel drack på nytt och talade vidare:
Ni är så tyst? Låt för all del inte mitt skryt om min
människokännedom sätta myror i huvudet på er, så att ni
inte törs röra er. Hehehe, jo, det skulle se trevligt ut!
Men nu glömde jag det jag ville ha sagt. Jaja, då säger
jag väl något annat, som inte ligger mig om hjärtat, men
som jag i alla fall pratar om tills jag kommer ihåg det
andra som jag glömde. Gud, vad jag dillar! Vad tycker
ni om fröken Kielland’? Låt mig höra er mening om
henne. Min mening är den, att fröken Kielland är till
den grad kokett, att det i själva verket skulle glädja
henne riktigt vilt om även andra, helst så många som möjligt
— jag själv inberäknad — gingo och togo livet av sig för
hennes skull. Det är min mening. Hon är härlig, ja det
är hon, och det måtte vara en ljuvlig smärta att känna
sig trampad under hennes klack, och därför kommer jag
kanske också att bedja henne därom någon gång, det kan
jag svära på. Det brådskar förresten inte, jag har god
tid... Men Gud bevare mig, jag skrämmer visst livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
