- Project Runeberg -  Mysterier /
132

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132 Mysterier

ur er med mitt prat i kväll! Har jag sårat er, jag menar
er personligen?

Om ni visste hur vackert fröken Kielland talade om
er! Jag träffade henne i går, hon underhöll sig länge med
mig...

Säg mig — ja förlåt att jag inte låter er tala till punkt,
men har kanske även ni litet av förmågan att höra vad
som bävar bakom fröken Kiellands materiella röst! Men
nu hör ni bestämt själv att jag dillar alldeles befängt?
Ja, inte sant? Alltså! Men det skulle glädja mig om
även ni förstod er litet på människor, då skulle jag
nämligen lyckönska er till det och säga: Vi äro två, på sin
höjd äro vi två, som förstå oss på det här, kom, låt oss
sluta oss samman till ett sällskap, en liten förening, och
aldrig bruka wvårt vetande mot varandra — mot varandra,
förstår ni — så att jag till exempel aldrig använder mitt
vetande mot er, även om jag genomskådar er aldrig så
mycket. Nå, nu blir ni orolig och ser skygg ut igen!
Låt inte lura er av mitt skryt, jag är full... Men nu
minns jag händelsevis vad jag tänkte säga för en stund
sedan, när jag började prata om fröken Kielland, som inte
låg mig om hjärtat. Varför skulle jag förresten pladdra
om min mening om henne, när ni inte hade frågat mig!
Jag har nog alldeles fördärvat ert goda humör; kommer
ni ihåg hur glad ni var när ni steg in här för en timme
sedan? Allt detta sladder beror på vinet ... Men låt mig
nu inte för andra gången glömma vad jag skulle säga:
När ni berättade om ungkarlslaget hos stadsfiskalen, ni
minns när ni blev döpt, så uppstod egendomligt nog den
tanken i mig att även jag ville hålla en ungkarlsbjudning,
jo, min liv och själ, en ungkarlsbjudning för några
inbjudna, jag ger mig inte, jag skall ha det, och ni skall också
komma, jag räknar säkert på er. Ni kan vara alldeles lugn
för att bli döpt ännu en gång, jag skall sörja för att ni
skall bli behandlad med den största artighet och aktning;
över huvud komma inga stolar och bord att krossas.
Men jag vill gärna se en del vänner hos mig en afton

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free