Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 135
väninna inte var hemma, vilket också kunde göra
detsamma, strängt taget; hon kunde gott härda ut i några
minuter till, det skulle ju i alla händelser inte taga mer än
på sin höjd en kvart innan hon kunde sätta sig vid sitt
eget bord. Hon bad mig även ursäkta att hon låtit mig
vänta. Oçh den som var glad, var jag, fast det ju
egentligen var jag som gick där genomvåt och slet ont av
promenaden. Men nu kommer det bästa av allt — ja, ni har
kanske redan anat resten? Jo, jag tror bestämt att ni
redan anat resten; men jag vill i alla fall berätta den
också: Först i år, 1891, har det gått upp för mig hur
tjockskalligt jag egentligen bar mig åt. Jag har genomtänkt
hela händelsen på nytt och funnit den ena betydelsefulla
bagatellen efter den andra: Min dam gick icke uppför
någon trappa, hon var inte alls uppe i någon andra våning.
När jag tänker efter, så öppnade hon en genomgångsdörr
till bakgården och smög igenom den; jag har på känn att
hon även kom tillbaka genom samma dörr från
bakgården, på ett smygande och försiktigt vis. Vad bevisar det?
Nej för all del; men var det ändå inte en egendomlig
omständighet att hon inte gick upp i andra våningen, utan
i stället ut på bakgården? Hehehe, ni förstår detta så
utmärkt, det kan jag se, men för mig har det inte blivit
klart förrän 18091, tre år efteråt. Ty ni kan väl aldrig
misstänka mig för att ha utspekulerat alltsammans på
förhand, att jag halade ut på tiden så länge som möjligt för
att pressa min dam till det yttersta, att jag framför allt
inte kunde slita mig från en förstenad grotthyena i ett
museum, utan att ijag vände tillbaka till den tre gånger
och att jag samtidigt höll ögonen på fröken, på det att
hon inte på något sätt skulle slippa ut på någon bakgård.
Detta misstänker ni mig självfallet inte för? Jag vill
inte förneka att så infernalisk kunde kanske någon vara,
att han hellre gick och led siälv, ja, hellre själv ville bli
våt från hiässan till fotabjället än gå miste om den
sällsamma tillfredsställelsen att se en ung, förtjusande dam
vrida sig av en eller annan pina. Men för mig har det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
