Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 Mysterier
krav börjat göra sig gällande hos mig, jag kommer rent ut
sagt i en viss knipa, som man nog kan komma i efter en hel
eftermiddags promenad. Vad skulle jag göra? Lista
mig undan kunde jag inte och bedja om tillåtelse att gå
avsides ville jag inte. Kort och gott: Jag ger efter där
jag går och står, ger helt enkelt efter, låter humlan surra
och blir naturligtvis dyblöt ända ner till skorna. Men
vad fan skulle jag göra, säg mig det? Som tur var hade
iag en okristligt lång kappa på mig, och jag hoppades att
kunna dölja mitt tillstånd med den. Nu ville ödet att vi
skulle förbi ett konditori på en starkt upplyst gata, och
här, vid detta konditori, stannar Gud hjälpe mig min dam
och ber mig om att skaffa henne något att äta. Nå, det
var väl en rimlig begäran, tycker man, vi hade drivit
omkring en halv dag och voro alldeles uttröttade. Men jag
måste i alla fall avböja. Då ser hon på mig och tycker
tydligen att det var skamligt av mig att yägra, hon ber
mig säga orsaken. Jo, säger jag, orsaken är den och den,
jag har inga pengar, jag har inte en penny på mig, inte
en penny! Nå, det var en giltig orsak, det kunde inte
förnekas, och damen hade heller inga pengar på sig, nej,
inte en penny. Och så stå vi där och se på varandra och
skratta åt vår belägenhet. Men så hittar hon i alla fall
en utväg, hon kastar en blick uppåt husen och säger:
Vänta litet, stanna här ett ögonblick, jag har en väninna i
huset där, i andra våningen, hon kan skaffa oss pengar!
Och därmed ilar min dam bort. Hon blir borta i flera
minuter, och under hela denna långa tid genomgick jag de
värsta kval. Hur i all världen skulle jag bära mig åt
när hon kom tillbaka med pengar? Jag kunde inte gå in
på konditoriet, där belysningen var så fruktansvärd och
där så många herrar och damer uppehöllo sig; jag skulle
bli kastad på dörren med detsamma, och den sista villan
skulle bli värre än den första. Jag fick bita ihop
tänderna och bedja henne göra mig den personliga tjänsten
att gå in själv, så skulle jag vänta på henne. Ännu ett
par minuter gingo, så kom min dam tillbaka. Hon var
mycket förnöjd, ja rent av glad och sade bara att hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
