Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 139
och redan bunden, hon är förlorad för mig, alldeles
förlorad. Se, detta är med er tillåtelse en ny och avvikande
sida av den mänskliga själen. Jag kunde gå till henne
på gatan och på djupaste allvar och i flera människors
närvaro säga till henne — skenbart bara för att nedsätta
henne och göra henne illa — jag kunde se på henne och
säga: God dag, fröken! Gratulerar till den rena särken!
Ja, har ni hört så befängt! Men det kunde jag säga.
Vad jag sedan skulle göra — antingen jag sprang hem
och gav mig till att snyfta i näsduken, eller jag gav mig
en eller två droppar ur den lilla flaskan som jag bär här
i västfickan — det hoppar jag över. På samma sätt
kunde jag gå in i kyrkan en söndag medan hennes far,
pastor Kielland, talar Guds ord, spatsera fram över hela
kyrkgolvet, stanna framför fröken Kielland och säga högt:
Tillåter ni mig att ta er litet på puffen? Ja, vad tycker
ni? Med puffen skulle jag inte åsyfta något särskilt, det
skulle bara vara ett ord som hon måste rodna över; men
visa mig ynnesten att få känna er litet på puffen.
skulle jag säga. Och efteråt kunde jag kasta mig ned
för hennes fötter och anropa henne om att göra mig salig
genom att spotta på mig... Nu är ni rädd så det förslår;
ja, jag erkänner villigt att jag för ett oförsynt språk, så
mycket mer som jag talar om en prästdotter till en
prästson. Förlåt mig, min vän, det är inte av
elakhet, icke av pur elakhet, utan för att jag är
full som alika... Hör här: Jag kände en gång
en ung man som stal en gaslykta, sålde den
tillen lumphandlare och svirade upp den i sus och dus. Det
är vid Gud sanning; det var ändå en bekant till mig, en
släkting till avlidne prästen Hærem. Men vad rör detta
mitt förhållande till fröken Kielland? Nej, det har ni
rätt i!l Ni säger ingenting, men jag ser att ni står med
munnen full och ville säga det, och det är en fullkomligt
riktig anmärkning av er. Men vad fröken Kielland
angår, så är hon fullständigt förlorad för mig. och jag
beklagar inte henne därför, utan mig själv. Ni, som står
där så spik nykter och genomskådar människor, skall ock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
