Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 Mysterier
så förstå om jag en dag helt enkelt spred ut ryktet i
staden, att fröken Kielland hade suttit på mina knän, att jag
nu hade träffat henne tre nätter å rad på ett närmare
angivet ställe borta i skogen, och att hon senare har
mottagit gåvor av mig. Inte sant, ni skulle förstå det? Ja,
för ni förstår er så satans bra på människor, min vän,
jo, min själ gör ni så, kom inte med några
undanflykter... Har det aldrig hänt er att ni har gått på gatan en
dag, gått i era egna oskyldiga tankar och inte vetat ordet
av förrän alla människor börjat stirra på er, mönstra er
från ovan till nederst? Det är ytterst pinsamt att vara
i en sådan ställning. Ni borstar er skamligt noga fram
och bak, ni tittar som en tjuv ner på er dräkt för att
undersöka om ni skulle gå med öppna knappar, och ni blir
så full av onda aningar att ni till och med tar av er
hatten och ser efter om det möjligen ännu skulle sitta en
prislapp på den, fast den är en gammal hatt. Men
ingenting hjälper, ni finner ingenting i oordning på er, och ni
måste vackert tåla att varje skräddaregesäll och var
löjtnant fixerar er efter behag ... Men, bäste vän, om detta
är en sjuhelvetes pina, vad skall man då säga om att bli
inkallad till förhör ... Nu ryckte ni till igen! Jaså,
gjorde ni inte det? Tänk, jag såg så tydligt att
ni ryckte till ... Nå, men att således bli inkallad till
förhör, att bli ställd framför den slugaste djävul till
polisman, att bli tagen i korsförhör inför hela publiken,
varvid man på tolv olika smygvägar kommer tillbaka till en
och samma punkt, å vilken utsökt njutning för den som
inte har något att göra med det hela, utan bara sitter
och hör på! Inte sant, det är ni väl ense med mig om?.
Gud vet om det inte finns ett glas till, om jag kramar
flaskan .
Han hällde i sig sista resten av vinet och talade
vidare:
Jag måste förresten bedja er om ursäkt för att jag
ideligen byter samtalsämne. Dessa många och plötsliga hopp
i min tankegång bero alldeles säkert till en del därpå att
jag nu är så bedrövligt full, men till en del bero de nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
