Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 141
också på att jag har kommit in på fel bana. Saken är
den: Jag är bara en simpel agronom, en elev från en
koskit-akademi, jag är en tänkare som inte lärt sig att
tänka. Nå, låt oss inte komma in på dessa speciella saker,
de intressera er inte, och för mig, som känner mina
förhållanden förut, äro de motbjudande. Vet ni vad, det går
ofta så långt, att när jag sitter här ensam och tänker på
mångahanda ting och synar mig själv i sömmarna, så
händer det ofta att jag kallar mig Rochefort med hög röst
och att jag slår mig i knoppen och kallar mig Rochefort.
Vad säger ni när jag berättar, att jag en gång beställde
ett sigill med ett piggsvin i?... Detta kommer mig att
tänka på en man som jag på sin tid kände som en
anständig och ganska vanlig och aktningsvärd filologisk
studerande vid ett tyskt universitet. Mannen urartade,
under loppet av två år blev han både fyllbult och
romanförfattare. Träffade han främlingar, och man frågade
honom vem han var, svarade han till slut bara att han var
ett faktum. Jag är ett faktum! sade han och knep ihop
munnen av bara högfärd. Nå, detta intresserar,er inte ...
Ni talade om en man, en tänkare, som inte hade lärt att
tänka. Eller var det jag själv som talade om det?
Förlåt, nu är jag nämligen dödfull; men det gör ingenting,
låt inte det bekomma er. Jag ville förresten gärna få lov
att förklara detta med tänkaren, som inte kunde tänka,
för er. För så vitt jag förstod ert yttrande, ville ni
angripa mannen. Jo, jag fick verkligen den bestämda
uppfattningen, ni talade i en hånfull ton; men den man, som
ni nämnde, förtjänar att bli sedd någorlunda i sitt
sammanhang. För det första var han en stor dåre. Jo, jo,
det vill jag inte frångå, han var en stor dåre. Han gick
alltid med en lång röd slips och flinade av bara idioti. Ja,
så dåraktig var han att han titt och tätt satt fördjupad
i en bok när någon kom till honom, fast han aldrig läste.
Han gick också utan strumpor i skorna bara för att ha
råd till en ros i knapphålet. Sådan var han. Men det
bästa av alltihop var att han hade en del porträtt, porträtt
av några tarvliga, nätta hantverkardöttrar, och på dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
