- Project Runeberg -  Mysterier /
143

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mysterier 143

ännu ett ord: Är det inte något som ni skulle vilja bedja
mig om? För om det är något, så. Nå, som ni vill. God
natt, god natt. ;

XI.

Sa kom den tjugonionde juni. Det var en måndag.

Under denna dag inträffade ett par underliga
händelser; det dök till och med upp en främmande
person i staden, en beslöjad dam som försvann igen efter
två timmars uppehåll, sedan hon hade avlagt ett besök
på hotellet...

Redan tidigt på morgonen hade Nagel helt förnöjd
gnolat och visslat på sitt rum. Medan han gick och
klädde sig, visslade han lustiga melodier, som om han varit
högst upprymd över något. Hela föregående dag hade
han varit tyst och stillfärdig, efter det duktiga rus han
hade varit i tillsammans med Minuten på lördagsaftonen.
Han hade drivit fram och tillbaka på golvet med långa
steg och druckit en massa vatten. Då han nu gick ut från
hotellet på måndagsmorgonen, gnolade han ännu och såg
ytterst tillfredsställd ut; i ett anfall av tindrande glädje
tilltalade han till och. med en kvinna som stod utanför
trappan och gav henne några slantar.

Kan ni säga mig var jag skulle kunna få låna en violin
någonstädes? frågade han. Vet ni om det finns någon
som spelar vilolin här i staden?

Nej, det vet jag inte, svarade kvinnan förbluffad.

Hon visste det inte, men han gav henne ändock i sin
glädje några slantar och gick hastigt sin väg. Han hade
sett Dagny Kielland med sin röda parasoll komma ut ur
en butik, och han gick genast efter henne. Hon var
ensam. Han hälsade artigt och tilltalade henne. Hon blev
med ens blossande röd, som hon brukade, och hon höll
parasollen litet framför sig för att dölja det.

De talade först om sin sista promenad genom skogen.
Hon hade i själva verket varit litet oförsiktig i alla fall,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free