Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 Mysterier
disk. Och likafullt vet ni i ert hjärta att för så och så
många år sedan har där varit apotek i huset! Ni tar inte
fel, ni är för ett ögonblick fylld av ett hemlighetsfullt
medvetande, som uppenbarar hemliga ting för er. Det har
kanske aldrig hänt er?
Jag har inte tänkt på detta förut. Men när ni nu
talar om det, så tycker jag att det även har hänt mig. Jag är i
Vvarje fall ofta mörkrädd, rädd för ingenting. Men det
är kanske något annat.
Gud vet vad som är det ena och vad som är det andra!
Det försiggår så mycket mellan himmel och jord,
sällsamma, härliga ting utan motstycke och fullkomligt
oförklarliga varsel, stumma fasor, som får er att skaka av
skräck. Tänk er, att höra någon gå och stryka sig efter
väggarna en mörk natt. Ni är fullt vaken, ni röker en
pipa och sitter vid ett bord med vakna sinnen. Ni har
huvudet fullt av planer, som ni tumlar med, och ni är
utomordentligt ivrig att klara upp allt i fråga om dessa
planer. Så med ens hör ni alldeles tydligt att någon
stryker sig efter väggarna utanför, efter panelningen
utanför, eller till och med inne i ert rum, borta vid kakelugnen,
där ni även ser en skugga på muren. Ni tar skärmen av
lampan för att göra det ljusare och går bort till
kakelugnen. Ni ställer er framför skuggan och ser en obekant
människa, en medelstor man med en svart och vit yllesjal
om halsen och med alldeles blåa läppar. Han liknar
klöverknekt på de norska spelkorten. Nu antar jag att ni är mer
nyfiken än rädd, ni går kurren in på livet för att sopa bort
honom med en blick; men han rör sig inte, fast ni är
honom så nära att ni ser honom blinka med ögonen och
för övrigt är levande som ni själv. Så tar ni honom från
den gemytliga sidan, ni säger som så, fast ni aldrig har
sett honom förr: Ert namn skulle väl inte händelsevis
vara Homan, Bernt Homan? säger ni. Och då han inte
svarar, beslutar ni er för att kalla honom Homan och
säger: Vad satan skulle ni inte kunna vara en Bernt
Homan för? Och så flinar ni åt honom. Men han rör sig
fortfarande inte, och ni vet inte vad ni skall ta er till med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
