Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Möysteriecer 149
en skål för den, hehehehehe. Den ena sortens humbug
kan väl vara lika god som den andra!
Namnet är utskrapat, sade hon igen.
Nu skiftade han plötsligt min och sträckte ut handen
efter medaljen.
Är namnet utskrapat? Det är inte möjligt; får jag se.
Det är bara en skrapa som den fått i fickan. Jag har
burit den bland småpengarna, det är alltsammans.
Dagny såg misstroget på honom. Så med ens knäpper
han i fingrarna och utbryter:
Att jag kan gå och vara så tanklös! Namnet är
utskrapat, ni har rätt, hur kunde jag glömma det! Hehehe, jag
har själv skrapat ut namnet, det är alldeles riktigt. Det
var ju inte mitt namn som stod på den, det var ägarens
namn, räddarens namn. Jag skrapade bort det genast
jag hade fått den. Jag ber om ursäkt för att jag inte
upplyste om detta med detsamma, det var inte meningen
att ljuga. Jag gick nämligen och tänkte på något annat.
Hur kom det sig att ni plötsligt blev så nervös för
skjortknappen som höll på att trilla ur? Vad hade det gjort att
den hade trillat ur? Skulle det vara svar på vad jag sade
om nervositeten och vetenskapen?
Paus.
Det är verkligen en påfallande aporitighet ni alltid
lägger i dagen inför mig, sade hon utan att svara på hans
fråga. Jag vet inte vad den skall tjäna till. Era åsikter
äro ganska ovanliga av sig; nu senast låter ni mig förstå
att egentligen är alltsammans humbug, ingenting är ädelt,
ingenting rätt, ingenting stort; är det er mening? Kan
det vara alldeles likgiltigt antingen man köper sig en
medalj för så och så många kronor eller man tillkämpar sig
den genom ett eller annat hjältedåd?
Han svarade icke. Så fortsatte hon mycket långsamt
och allvarligt:
Jag förstår er inte. Ibland när jag hör er tala, kan jag
fråga mig själv om ni är riktigt klok. Förlåt att jag
säger det! För var gång gör ni mig litet oroligare, ännu
litet mer uppriven; ni förvirrar mina begrepp om allting,
n —7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
